denofrivilligahemmafruns.blogg.se

God morgon världen! Vi är på väg till kyrkan. Något sent, men det var bara för att jag prioriterade att hitta ett rosa läppglans före att komma i tid. Solklar logik.

I morse vaknade jag en timma före resterande familj. Det är ju helt underbart. Först drack jag kaffe och läste en bok och sedan stack jag ut och sprang. Japp, så duktig var jag. Och eftersom det är min blogg är det helt okej att skryta om det här. Det var tungt som aset, men skräcken för att ta på bikinin i kombination med min faiblesse för sötsaker drev mig framåt. Jag har för mig att Friskis hade det som slogan ett tag. Något i stil med: Träna för att kunna äta den extra bullen. Skoj. Sedan måste jag tillägga att jag tycker man får äta bullar utan att träna också. Det är var människas rättighet. Ha en fin dag nu!

Hur kan man vara så trött när man gör trevliga saker mest hela tiden? Delar jag månne min energi med lilla N, för i så fall är det fullt förståeligt. Han är ju som en ål för närvarande. En av de trevliga sakerna jag gjort idag är i alla fall att besöka familjen B. Och inte B som i sämre än A. Mer B som i bra. Eller bäst kanske... De är både godhjärtade, solidariska, trevliga, smarta och roliga. Sjukt bra kombo.

Deras minst familjemedlem håller på att växa ikapp lilla N (håller på, har inte gjort!) och han och lilla N bondade fint idag. Så rart. Sedan har de också en väldans fin hylla inne på toa med knypplade spetsar på hyllkanterna. Där kan man låna böcker. Nu mitt herrskap tar jag natt. (Och nu var det morgon, men låtsas som att det är igår tack.)

Igår kände jag mig verkligen som den ofrivilliga hemmafrun. Herr F jobbade hemifrån pga sin karantän så vi var hemma alla tre. Eftersom saker och ting tar sin tid med en liten i hasorna så hade jag inte ens lyckats plocka undan allt från frukosten innan det var dags att göra lunch. Så där står jag i det smärre kaoset i köket, med en unge på armen, och försöker hitta på någon nyttig och god lunch. Samtidigt sitter herr F i soffan i sin onepiece med fötterna på bordet och datorn i knät. Trots att jag i den logiska delen av mig VET att han jobbat och att han inte alla kräver lunch av mig så börjar frustrationen växa. Och inte i "plantera ett träd-tempo", utan mer i "snabbspolning av alfa alfa-groddar-tempo". Livskraftigt och snabbt. När lilla N sedan vägrar äta den nyttiga och fräscha lunchen, då står groddarna i full blom. Japp, det var min rapport från verkligheten. Idag har lilla N och jag istället vart på café och ätit burkmat med andra mammor och barn medan herr F varit på plats på jobbet. I riktiga kläder. Behöver jag säga att växthuset inte varit lika aktivt idag?

Idag när vi åt middag så pratade herr F och jag om vad folk egentligen gör på kvällarna. Ja, vissa saker behöver jag inte veta, men vad gör man egentligen en vanlig måndag kväll? Våra hemmakvällar går oftast till någon spännande eller kul TV-serie, men just nu har vi uppehåll från detta så då får man hitta på annat. En del som jag verkligen har börjat uppskatta (hör och häpna) sedan lilla N kom är att gå oj träna när herr F kommer hem från jobbet. Bara att komma ut själv, kämpa, svettas rejält och tänka på annat. Det är guld värt! Sedan att det är nyttigt och sånt är en bonus. Ikväll testade mina träningspartners och jag Grit. 30 svinjobbiga minuter med en tränare som gick omkring och kollade att man gjorde rätt och gapade som vårt gamla idrottslärare Evert. Jag förstår att detta kanske inte låter som jag - men det var fantastiskt! Sedan har vi fixat det nästan allra sista i lilla Ns rum och torrostat mandlar. Mums! Nu sitter vi i soffan som ett gammalt par med var sin kopp te och nåt att läsa. Yey måndag!

Om du läst förra inlägget så vet du att jag har tråkigt = mycket tid = tid att skriva ett nytt inlägg. Vill bara ge min åsikt på mello. Gina är genial. Jag gillar Af Ugglas. Den vagt bekanta låtskrivaren från folkis åldras inte väl. Varför låter det som ett musikcafé från valfritt gymnasium?

Sedan ett erkännande. Bilden i förra inlägget skulle vara en bild i bra ljus på vårt välstädade sovrum och inte på chips. Den bilden fanns dock inte i mobilen så då tar man det näst bästa. Vem bryr sig om ett sovrum när det finns snask?

Idag kl 13:00 skulle vår husarrest vara slut. Äntligen! Vi skulle träffa en trevlig familj ikväll, kolla på mello i vår nya soffa och prata med andra än varandra. Då slår det till! Herr F blir toksjuk och skaffar oss drygt 48 timmar husarrest till. På grund av en stundande semester och en viss skräck för kräket tog lilla N och jag vårt pick och pack och for hem till mina föräldrar. De är visserligen på galej, men vem annars tar emot eventuellt pestsmittade gäster? Så idag kändes misären total när jag lördag kväll promenerade genom Vårgårda centrum, hyrde film, köpte löjliga mängder snacks till mig själv (ändå go känsla), räknade hur många det var på de olika pizzeriorna och sjöng högt för lilla N. (Den mitt på Kungsgatan vann med typ tio gäster.) Vara själv en lördag, jag vet inte om det hänt mig innan. (Alltså, lilla N är ju med, men han sover så han räknas inte.) Men min mamma har de senaste 25 åren försökt övertyga mig om att det är nyttigt att ha tråkigt så...

Innan husarrest del två dök upp så hade vi ändå haft en ganska bra husarrest. Igår pysslade jag en jordglob, vi gjorde nästan klart lilla Ns rum, städade lägenheten, åt god middag och såg på film. Vad ska jag pyssla med nu? Ja, ja. Jag kanske helt enkelt får ta min mors råd i beaktande och hoppas på att detta verkligen är nyttigt. Imorgon far vi hem i alla fall och trotsar faran. Efter detta deprimerande inlägg bjuder jag på FLERA bilder. Håll till godo!

Eller är det en god morgon? Har inte riktigt bestämt mig än. Lilla N har rullat runt i sängen och låtit hela natten för att försöka lura sin förkylning. Jag är trött. Hurtiga herr F tränar. Jag vill ha kaffe. Helst för fem minuter sen. Men nu hör jag i alla fall en nyckel i dörren. Förutsätter att det är herr F som är hemma för att göra kaffe. Yiha!

Jag har ju nämnt någon gång tidigare att jag faktiskt inte bara fikar, utan tränar också. I måndags var jag på gymmet med lillasyster och hennes partner in crime. De chockstartade hela skiten med att sitta i jägarställning så länge man orkade. Låt mig säga att jag inte kan sätta mig mer idag utan att hålla mig i. Men hur som helst. Igår kände jag att jag skulle bättra på träningsintensiteten och springa en runda. Beach och solsemestern närmar sig med stormsteg. Ja, jag är medveten om att jag inte kommer kunna toppa beachformen så mycket på två veckor, men mentalt känns det bra. Det visade sig dock att springa med träningsvärk var en dålig idé. Vem kunde ana? Jag förbannade alla nedförsbackar och flämtade i alla uppförsbackar. Lösande (herr F förstår inte vad det menar, därför en förtydling - lunkade/drog fötterna efter mig) -som värsta gamla tanten. Så mycket för att toppa formen... Men jag fick i alla fall en semla när jag kom hem. Idag tror jag att jag hoppar träningen och går direkt på fikat. Kan nog skyllda beachformen på lilla N ytterligare ett år!

Idag fick vi barnvakt till vår för närvarande väldigt fantastiska men aningens gnälliga lilla N. Inte illa alls. Det blev middag på Max och bio i Alingsås. Riktigt lyxigt. Eller något i den stilen. Men ibland hinner man inte både äta och kolla på bio om man inte kör racervariant. Och gå på restaurang är ju fint, men idag hade vi varit paret som bara stirrade tomt i luften och tjuvlyssnade på alla andra. Japp, så lyckade är vi!

Men låt mig berätta om bion. Saga bio i Alingsås. Den har två salonger och verkar enligt hemsidan drivas av två äldre herrar. Ljuvlig inredning från någon gång av första halvan på förra seklet blandat med IKEA anno 2011. När jag ringde och bokade sa de att det var bra om vi hämtade biljetterna tjugo minuter innan filmen började. Om det funkar. När vi kommer till bion blir vi ombedda att sitta ner i foajén och vänta då de var lite sena med den andra filmen, men han skulle gå in och sätta på den nu. Samtidigt kollade han av om det var några i foajén som skulle på den andra filmen. "Nehej, men då kan jag ju dra igång den nu". Jag ska aldrig gå på bio någon annanstans. Detta är ju underbart!

När jag är mitt i ett projekt drivs jag obönhörligt mot att bli klar. Jag kan nästan inte tänka på annat än mitt projekt. Lite lätt maniskt nästan. Jag förstår inte alls detta med kreativt kaos. Herr F är likadan. Därför blir vi sjukt pushiga när vi fixar, men firar också när stora projekt är klara. Såsom att bygga en hylla över fönstret och sedan färgkoorinera alla pocketböcker. Ja, man har troligtvis för mycket tid om man gör det (färgkoorinerar), men till vårt försvar kan jag säga att vi var sjukt snabba. Japp! Så nu har det inhandlats godis och Ben & Jerry's. Hej fett- och sockerkoma. Nu ska soffläge intas.

För närvarande ligger jag i sängen och orkar inte alls blogga. Men imorgon, då smäller det. Då bjuder jag (eventuellt) på en dagens outfit, sammanställning av helgens festligheter och mitt stora byggprojekt. Sov sött!