Stora tjejen
Igår var lilla Vs första dag av inskolning på förskolan. Min lilla tjej har blivit stor. Kan inte fatta att denna härliga, långa tid med en förälder hemma är slut. Nu börjar ett nytt kapitel. Hon var i alla fall glad och hittade massor av saker att leka med. Det var nästan inga barn där så pedagogerna hade massor av tid. Idag följer lilla N med på inskolningen. Jag är inte så orolig för dem. Mer för mammahjärtat som brister en smula. Men å vad glad jag är att barnen går på denna förskola i lilla staden istället för den lilla N gick sitt första halvår. Detta blir bra.
Förutom föris så har vi lagt denna vecka på att fixa hemma. Barnens rum är nu klart, vi har målat en byrå, lägger om stensättningen på uteplatsen, gräver om en rabatt, gjort vår egen paneer och annat viktigt. Vi gör som vanligt en sak i taget, väldigt strukturerat. Eller så har vi vänt uppochner på hela huset... Men, snart är vi redo för höst. Vilken sekund som helst.
Full rulle
Vi har haft lyxen att få ha långa, lediga somrar ihop de senaste åren (hurra för föräldraledighet) och så även denna. Nu har vi påbörjat tredje veckan på semestern del två. Imorgon åker vi mot Legoland. Någon är sjukt peppad!
Resterande tid har vi fortsatt hänga i stugan med vänner och familj. Öar, Strömma framlodge (åk!), Österö fårfarm, Varberg, Ullared (obligatoriskt!) och lite annat har besökts. Sedan har det druckits galna mängder kaffe, fiskats krabbor, pratats och skrattats. Men än är det inte slut. Heja sommar och ledighet!
Ljuvliga, ljuvliga sommardag
När solen och värmen väl kommer, då är allt förlåtet. Idag har vi maxat. Båttur till ö, bad, grill, fina släktingkompisar, kajaktur, kvällspromenad och en lång stund i farmors bästa vilstol. Snälla sommaren, stanna hos oss.
Imorgon håller vi tummarna för mer av detta. Närmre paradiset än detta kommer man inte här på jorden. Basta.
Nu ska jag gå och knyta mig. Sover aldrig så bra som här (till herr Fs förtret, då jag knappt hör frågande barn ens innan klockan är rimlig). Över och ut.
Läger
Veckan som gått har jag fått ynnesten att jobba på läger som min nuvarande arbetsplats ordnar varje år. Fem dagar av lekar, skoj, allvar, skratt och även lite gråt. Jag har sovit på lägergård, nattbadat, kört båt, träffat en trollkarl, gått spökvandring och haft samtal.
Besökarna var jättefina och personalen (som alla såg ut som smurfar i likadana tishor) var fenomenala.
Igår åkte jag därifrån med den bekanta känslan av att lämna läger. En blandning av glädje, ofantlig trötthet och visst vemod över att det är slut och kanske aldrig få träffa några av dem man träffat så mycket under veckan igen. Men mest glädje över att ha fått vara med. Nästa år får jag en ny chans som jag ämnar ta. Whoop whoop! Nu ska här fixas med barnens rum. Herr F är full av energi efter att ha varit hemma en vecka. Över och ut!
Semester
Jag har nu avslutat första veckan semester och jag stormtrivs. Vilket på något sätt är givet, men jag bara älskar alltihopa med semestern i år. För det första får jag vara med mina ljuvliga familj och höra vad mina barn funderar på hela dagarna.
Sen får jag vara på härliga platser där min enda uppgift verkar vara att ha en gött liv. Idag åker herr F och jag till Stockholm för två dagar för oss själva. Jag saknar redan de små liven (japp, det har gått en timme), men detta ska bli ljuvligt.
Så, nu ska jag klunkarna mig sista kaffet (absolut inte sista för dagen, dricka kaffe är ett av målen) för att sedan vara redo för storstad, shopping, mycket (varm) mat, hotell och att prata till punkt.
Jobb
Jag trodde jag hade en bild från mitt jobb, men icke. Så istället får ni begrunda min frukostmacka. Oändligt ointressant. Se det som en övning i mindfulnes. Kanske... Jag äter i alla fall frukost innan det jag tänkte skriva om: jobbet.
Stora delar av min, precis som de flestas, vakna tid går åt till att vara på jobbet. Detta är något som alltid varit viktigt för mig, men de senaste åren har det inte funkat prima. Detta på grund av något så tråkigt som att det saknas resurser. Alltså inget nytt under solen, men dock en stor förändring i hur jag upplever arbetet nu och för sju År sedan när jag började. Periodvis har jag gråtit av utmattning och frustration över att mina klienter inte fått den hjälp de behöver.
I höstas fick jag nog, tog mod till mig och sa upp mig för att jobba på en frivilligorganisation. Planen var en, men verkligheten en helt annan. Jag gör inte alls det jag skulle, men får istället vara med och utforma ett nytt arbete med unga ihop med tre personer jag själv valt att jobba med. När händer detta? Aldrig. Vet ni, jag tror minsann jag är på väg mot mitt drömjobb. Som bonus får jag jobba mitt inne i stan i fantastiska lokaler och orkar vara en bra mamma, partner och vän när jag är hemma. Så ska dagarna spenderas.
Jag är åter-kanske
Efter en längre paus från bloggen har jag på önskemål från faster övervägt att låta den återuppstå. Jag ska i alla fall ge det en prövotid.
Sen jag skrev sist har jag arbetat, insett att min jobb var skit, stridit för att det skulle bli bättre, insett att det kanske inte är min strid, sagt upp mig och börjat ett nytt jobb. Ett fantastiskt jobb. Jag är inte stressad för första gången sen jag blev färdig socionom. Det är förbi galet, men sant. Det var jobbffronten. Hemmavid har herr F snart varit hemma ett år, vi har firat en fantastisk fyraåring och har en fenomenal snart tvååring.
Här prövandes min mormors gamla örhängen. Precis som jag och lillasyster fullkomligt älskade att göra när vi var små. Har stort hopp för dessa små och glamouren.
Sen har det hänt en massa annat, men jag kan ju inte skriva allt första gången. Över och ut!
Ljuvliga, intensiva helg
Denna helg har vi firat vår underbara, bestämda, envisa, glada lilla V som är ett år. Helt fantastiskt. Ett stycke barnkalas, ett stycke familjemiddag och besök av farmor och farfar över helgen. Intensivt, men ändå en stor dos av ny energi.
Nu är jag på väg till jobbet igen. Missade tåget, men 30 minuter egentid i solen med ljudbok var kanske precis vad jag behövde. Över och ut.
Nya jobbet
I tisdags tog jag min röda King och trampade ner till stationen. Taggad, nervös och en smula förvirrad. Jag kom in på kontoret anfådd tre minuter för sent efter min första dust med pendlingen. Detta för att mötas av en smärre käftsmäll av den omtalade verkligheten. Istället för "hej, välkommen, ta en kopp kaffe och här är ditt kontor" möttes jag av det som troligtvis kännetecknar socialtjänsten 2015. En stressad chef som egentligen inte är min chef och en liten lapp (inte post it för det är så miljöfarligt) med ett personnummer och ett ärende som helst skulle lösas under dagen. Behöver jag säga att detta inte är okej. Frustration. Över systemet, över att jag bytte jobb bland annat för att inte behöva vara så trött att jag vill gråta och över bristen på kaffe. Som en klok kvinna sagt
Man arbetar ju för att få dricka kaffe i lugn och ro.
Två dagar senare kom min egentliga chef och jag ser ljuset. Efter otaliga ursäkter, snack om första dagen och galen längtan efter mina små guld skickade han hem mig tidigt idag. För att få vara med dem. Tack gode Gud för chefer som är småbarnsföräldrar. Och nästa vecka blir det nog bättre. Jag har handlat ett kilo godis. Det borde råda bot på det mesta.
Så nu skördar jag frukten av en veckas hårt arbete. TGIF
Verkligheten
Verkligheten för mig har under det senaste året varit dygnet runt med två guldklimpar. Men nästa vecka börjar en annan verklighet. Det som tidigare var min vardag. Jobb. Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på att sätta mig på tåget för att åka till en annan socialtjänst. Att träffa nya kollegor, få nya arbetsuppgifter och inte minst - vara utan mina guld största delen av dagen. Herr F ska vara hemma ett år nu så barnen kommer ha det optimalt. Men jag kommer sakna detta. Dem. Att inte längre vara den viktigaste i deras värld.
Observera herr Fs bidrag till bilden.
Missförstå mig inte. Jag vill jobba och jag vill att herr F ska få vara hemma med barnen och de med honom. Jag har tänk mycket på vårt fantastiska system som låter oss vara hemma med betalt under lång tid. Vilken lyx. Men en fas är över. Lite sorgligt är det.
Skördetid
I början av sommaren ordnade vi med pallkragar och roade oss med att prova på att odla. När vi kom hem från semestern var det dags att skörda. Vilken lycka att ha egna potatisar, morötter och sockerärtor. Även tomater från plantorna vi fått av grannen.
Låt mig bara erkänna att ens glädjeämnen har förändrats något under de senaste åren. Att bli väckt av en lycklig liten människa som hittat morötter precis utanför huset ligger lätt på topp tre.
Semesterintressen
När sommaren inte leverera några mängder värme och ledigheten spenderas ihop med många (visserligen fina) människor på liten yta måste andra alternativa sysslor än att bada utforskas. De senaste dagarna har lillasyster (som för övrigt fyller 30 år idag! Yes!), herr F och jag övat på att segla. Teots att det inte står någon med barsk stämma och skriker vid stranden eller tittar på oss i kikare går det över förväntan. Och "skota" är för evigt fastpräntat i minnet så seglet är sträckt och fint. Det har kapsejsat, övats slag och skrattats. Både i båten och under förberedelsena. Speciellt våtdräkterna bidrar med viss munterhet.
Sedan har vissa gamla intressen underhållits. Såsom att äta och fika. Idag gjorde vi ett besök på strömma farmlodge. Rekommenderas.
Vi har även shoppat
och loppat. Funkar bra även i regn. Men nu lyser solen. Sanning. Jag sitter ute i klänning och räcernjuter. Nu ska här kalasas! Över och ut.
Vitsen med ledighet
Halva vitsen med ledighet och sommar är att sitta uppe halva nätterna och ta långa sovmorgnar. Människor under fyra år verkar ha sjukt svårt att förstå detta. Hur svårt kan der vara? Människor över 30 år verkar ha väldigt svårt att gå och lägga sig på kvällen (slöseri med tid liksom) vilket resulterar i kortare nätter. Såklart. Så nu blir halva vitsen med ledighet och sommar istället att se hur många koppar kaffe man kan svepa innan klockan tio och hur man bäst kan lura till sig en powernap dagtid. Jag börjar bli rättså grym på detta. Tur att de små människorna är så söta att man gillar dem (i alla fall nio av tio dagar, eller åtta av tio. Kanske) även i den okristliga timme de väljer att starta dagen.
Östergötland
För en och en halv vecka lämnade vi vårt hem i broderns och grannarnas händer för att åka till Östergötland. En vecka spenderades med hela herr Fs uökade familj och nu har vi varit ensamma några dagar. Östergötland har mest bjudit på mulet väder, men det har inte hindrar oss från att bada. Både ute och inne. Igår tog vi genvägen över skogen och åkte till Finnspång för att bada på äventyrsbadet med de finaste skåpen i omklädningsrummet.
En hit. Inte så mycket för skåpens skull, men bikinibilder kommer inte att läggas upp på bloggen så håll till godo med ett skåp. På kvällen nattbadade vi med fladdermössen. Inte en hit. Mer en flopp.
Mycket tid har gått till att bara hänga, men vi har även hunnit med att åka zipline (kände oss troligtvis mer äventyrliga än vi egentligen var), basta vedeldad bastu, handla ytterligare en vagn till vårt nu (troligtvis) kompletta vagnstall och leka.
Nu lovar väderappen lite sol så vagnen ska invigas och vi ska försöka ta oss till en lämplig sluss och kolla på båtar. Halv åtta känns som en sjukt lämplig tid att börja en utflykt. Tjingeling!
Husvagnssemester, hemmafix och elände
Vi har de senaste veckorna slutfört ett antal små projekt i huset. Lite målning av en vägg, ett tak (tidigare tapetserat i träimitation) och fixat gillestugan. Köksluckorna är inlämnade för sprutmålning. Några smågrejer kvar, men annars är det klart. Känns grymt skönt. Huset är inte alls klart för det, men detta var de projekt vi tänkt slutföra inom den närmsta tiden. Sedan ska vi ta paus. (Förutom utomhus, men det är givetvis en annan kvot.) Detta med att köpa ett hus i form av ett renoveringsprojekt gav en helt annan innebörd till att fixa. Med två små barn finns varken viljan, engagemanget eller tiden att göra allt. Vi får öva på att känna att det är good enough och att ta paus. På ett par år eller så...
Efter fix kommer i alla fall semester så nu är det detta som gäller för resten av sommaren. I fredags rullade vi iväg med husvagnen. Till allas lycka. Först en sväng till Jönköping och sedan ner i Småland för att hälsa på kusin/sysslingar. Väldigt mysigt. Ända tills jag fick magsjuka. Sådär mysigt. I husvagn... Spenderade en natt i kusinens tvättstuga och fick sedan bäddas ner i bilen för historiens längsta hemresa. Men nu är vi hemma igen. Jag var helt övertygad om att jag skulle vara helt kry idag, men man är tydligen inte 19 längre... Så jag ligger i solstolen och tar igen mig medan lilla N och herr F grejar i trädgården. Lilla V sover. Inte dumt det heller. Över och ut!
