Vårtecken
Jag är fullt medveten om att det fortfarande är vinter men igår när solen sken i mitt ansikte, glassbilen spelade, snön smälte och jag gick förbi en grill på en av innergårdarna så kändes det som att våren var på väg. Härlig känsla! Sedan var det troligtvis en övervintrad grill från 2012 och glassbilen kanske spelar året runt, men skit i det. Glädje oavsett.
Inredningsbestyr
Här är tröstinlägget (som om någon bryr sig så mycket om min blogg. Hybris?) för dig som inte ville läsa om småbarnsfamiljsvardagen. Alltså att köpa små saker till sin nya lägenhet. Grymt kul! Idag har det inhandlats diverse förvaring, en matta och letats krokar. Varför finns det inga bra krokar? Men jag vill bara säga: Granit. Ljuvlig affär. Alla dessa tråkiga saker har de gjort snygga och de framkallar ett habegär jag inte visste kunde finnas. Till och med deras silkespapper är snyggt. Sov sött!
Hej småbarnsfamiljsvardag
Om du inte vill läsa mitt gnäll om småbarnsfamiljsvardag så är det läge att sluta nu. Nästa inlägg kommer handla om något annat, så välkommen åter. Jag har full förståelse. Skulle inte vilja läsa det själv. Men nu är det min blogg och det är vad som är på mitt sinne.
Kära dagbok.
Är du kvar? Pass på! Alltså att ha ett barn som är glad, nöjd och allmänt rar är oförskämt bra. Och ja, jag vet att vi är bortskämda. Men hej separationsångest och något som gör att han inte vill somna samt vaknar och är otröstlig. Vad hände? Tänder (mamma tandläkare säger att det är en myt, alltså inte tänder i sig, men att det skulle orsaka problem), mardrömmar, separationsångest? Snälla, bara ge mig ett svar. Sjukt frustrerande. Och den lilla stackaren. Man vill ju bara göra det bra. Men som en klok vän säger: "Allt är faser". Hoppas bara att just denna period är kort. Det var detta om detta. Du har vart duktig som läst hela vägen hit. Ska inte pröva min lycka. I övrigt så fikar jag med vänner, målar klart byrån till lilla Ns rum (som han nog inte tänker flytta in i just nu) och har det allmänt fint.
Det hände
Den perfekta flytten, den hände. Vi var färdigpackade när vår hjälp kom, vi hade mycket fika, lösmustascher, mor min köpte pizza, vi var ett gött gäng och vi har packat upp det mesta förutom kanske tio lådor. Tack alla, men kanske mest tack till lillasyster som stannade till halv tolv och drev på arbetet när jag själv började tröttna på den perfekta flytten och ville nöja mig med en halvdan en. Dagen avslutades med film och thai-mat. Johan hade fixat tekniken så vi var kittade. Nu är det bara kläder och ett gäng förhatliga lådor kvar som måste sorteras. Vill bara slänga dem rakt av, men inte ens det får man eftersom hålet till soporna tydligen inte är anpassat efter flyttkartonger. Det är ändå mystiskt att man kan flytta till en större lägenhet och ändå ha mindre plats... nämnde jag att vi hade tre förpackningar potatismjöl. Ska nog sluta köpa mer när jag inte hittar med tanke på att jag är en usel letare. Sedan kan det även vara så att vardagsrummet är något övermöblerat. Det finns å ena sidan väldigt mycket sittplats, men å andra sidan så är det nog lag mot att ha det så. Så - summa summarum - den perfekta flytten hände, vi är på plats i vår nya lya vilket känns grymt bra, har en del (ändå ganska lite) kvar att göra och vi ska nu sova första natten i vårt nya sovrum. Härligt! Tack och god natt.
It's happening
The perfect flytt is happening. Torsdag och fredag har svärföräldrarna varit här och hjälpt till. Tyvärr Fick herr Fs far ryggskott (innan de kom hit), men modern var desto piggare. Rum och möbler har målat, fönster har putsat, samma fönster har fönats, mängder med lådor har packats, packats upp (dock inte lika många) IKEA-möbler har skruvats och pengarna har rullat. Idag smäller det. Ligger vaken och väntar på att vi ska gå upp och sätta igång. Jag ligger aldrig vaken och väntar på att få börja. Herr F får alltid släpa upp mig. Men flytt, det gör något särskilt med mig. Som ett barn på julafton. Nu ska här bäras. Och imorgon får jag vakna (om jag orkar ur sängen då vill säga) i mitt nya rum. Lycka.
Små små ord av kärlek
Jag vet inte om detta var vad som menades med sången, men nu kommer min lista på vad som gör mig glad en vanlig tisdag:
• Att ens lillasyster kommer till undsättning i kristid.
• Att bli bjuden på god lunch i trevligt kök.
• Att en vän hjälper till att packa några lådor till för "det kommer inte bli roligare när du ska göra det själv".
• Att ens man gjort klart projektet måla pinnstolar när man (jag) själv tröttnade för tre strykningar sedan.
• Att expediten på affären bjöd på ett paket kakor för att de inte hade några semlor till en kvinna i nöd.
Det är för mig små små ord av kärlek.
Långsamhetens lov
Jag har hört att det finns något som heter långsamhetens lov. Det är i sanning inte min melodi! Med en liten klump som mest vill öva på att gå eller hänga på armen just nu så går allt vansinnigt långsamt. Tydligen är det inte en ensamsport. Det känns som att min effektivitet (observera att den aldrig funnits när det gäller att göra sig i ordning och därmed komma i tid) är ett minne blott. Självklart är detta mer underbart är effektiviteten, men den perfekta flytten verkar mer och mer utvecklas till den långsammaste flytten. Ha, ha, tji fick vi! Men skit i det. Snart är det gjort. Nu får det nog bli mer kaffe. God dag!
Rapporten
Rapport från tjejkvällen. Helkväll med Jill visade sig vara en kändiskavalkad. In på scen vandrade Titiyo, Ebbot, två av de fantastiska kvinnorna i Cookies n' beans, Solid gospel (undra varför vi var där...) Sofia Karlsson och Tommy Körberg. Sjukt otippad med herr Körberg. Hon hade klarat sig bättre utan honom är min åsikt. Men tydligen inte resten av publikens. Alltså, publiken. Vilken samling skojare. På tredje rad satt en man med cowboyhatt och en kvinna som hade amerikanska flaggan tryckt på jeansen. Sen var det medelåldersmaffian på andra balkong som smitit ner dit och stod och dansade. Eller dansade var att ta i. Klappade takten och stompade. Underhållning på hög nivå!
Här kommer sammanfattningen: Jill är
vansinnigt duktig, bra gästartister, trevligt med tjejkväll och kul med event mitt i veckan. Gratis ÄR gott. Men vi tillhör inte hennes ordinarie fanclub. Kände oss väldigt unga. Härligt!
Sedan kommer en fråga till eventuella boråsare som läser bloggen: Vet någon vad som hände med värstinggänget Putte skin?
Den verkliga flytten
Jag kan ha råkat säga att vi skulle genomföra den perfekta flytten. Därför har jag redan börjat baka flyttfika och vi packar så det står härliga till. Förvänta er nu inga underverk här, för kakan blev torr. Men det kommer finnas kaffe och kakan innehåller hur som helst både stora mängder fett och socker - och det är ju det man är ute efter. Herr F tycker inte jag ska säga att kakan blev torr, han tror bara jag fiskar efter beröm, men icke. Det är bara en del av mina snaskiga bloggerkännande.
Hur som helst. Flytt är i verkligheten inte så glammigt som man (jag) gärna tänker sig (mig) i förväg. Jag tänker mig blanka magasin, nya tapeter, packa i silkespapper och en fridfull flyttdag. Så är det inte. Det är bruna kartonger, mer bruna kartonger, tidningspapper från pappersinsamlingen (ja, vi har hämtat ur den allmänna insamlingen), en viss hets och ett uns bristfällig ekonomi som inte alltid tillåter nytt av allt man önskar. För att demonstrera detta har jag gjort två kollage denna gång. Ett hur flytten ser ut i mitt huvud och ett hur det ser ut utanför. Jag la till lite filter på den i verkligheten så att det i alla fall skulle se lite instagram-flashigt ut! Man gör vad man kan så att säga.
Och jag har inte glömt att berätta om tjejkvällen, men det ska jag ju göra imorgon.
Tjejkväll!
Ikväll har vi tjejkväll, Julia och jag. Väldigt trevligt. Vi har fått biljetter till en helkväll med Jill Johnson. Gratis är gott. Ska bli spännande. Men nu måste jag stänga av telefonen. Rapport kommer imorgon. Kanske i alla fall.
Den stora och snoriga mathelgen
Helgen vecka två går till historien som den stora mathelgen. Jag har varit tokförkyld och tyckt att man kanske inte vill umgås med mig, men familjen T (aka lillsyrran med man) har trotsat faran. I fredags var vi och åt tapas på Leonardo i Lunden. Väldigt gott och trevligt. Det toppades med smoothies, god choklad, kaffe och film i deras soffa. Lördagen bjöd först på Afternoon Tea hos fina Kadri. Där bottnade vi bra med ett ordentligt fika för att sedan göra egen pizza och se film. Med familjen T.
Idag har vi firat lillebror som fyller 23. Stort. Vuxet. Tyngt med ansvar. Hade man kunnat tänka sig om det inte var så att hans högsta önskan var ett Playstation. Sjukt god mat hur som helst. Bra där. Nu har lillasyster och jag dock brutit trenden genom att åka till Ikea och fynda en garderobsstomme som vi tryckte in i deras fiesta. Så nu sitter jag i min koja bakom Pax och håller utsikt åt höger. Snipp snapp snut så var denna helgen slut.
Ps. I den bästa av världar hade jag haft fina bilder på piffiga människor som äter. Det har jag inte för jag glömmer alltid ta sådana trevliga bilder. Jag bjuder istället på en på mig och herr Pax från fyndhörnan. Och en på lillsyrran som går loss på den tyska lågprisaffären. Jag fick slita boxen ur hennes händer... Ds
SNÖ!
Snö igen. Vilken lycka. Jag är inte ironisk. Förstår att det kan förstöra för er andra som måste ta er till arbeten och dylikt eftersom de kollektiva transportmedlena blir rättså sega och man måste skrapa bilen (om man nu trotsar trängselskattens påverkan på sin hushållskassa). Men, i mitt tycke, så är det ljuvligt. Blir det ingen mer vinter blir ju januari och februari för bedrövliga. Men med riktig vinster så blir de ljusa och härliga. Okej, eftersom jag inte gjort annat än kurerat mig från en hejdundrande förkylning, lekt med lilla N och kollat på TV-serier idag så blir inlägget inte roligare än såhär. Basta.
Men jag bjuder på ett till kollage nu när jag lärt mig hur det funkar. Tyvärr kan jag inte flytta bilderna i ramarna. Sorry herr F att jag högg av halva ditt huvud, men ni vet ju hur han ser ut vid dethär laget. Bilden har ingenting med inlägget att göra eftersom det är mörkt ute så en snöbild hade bara blivit grå. Och lite vit. Temat (obligatoriskt) är att alla bilderna kommer från min iPhone, den aldrig sinande källan av tramsiga bilder. Alltså, vändbar kamera revolutionerade mina egofoton, eller vad säger du syster yster?
Observera hur stark lillasyster ser ut uppe i högra hörnet! Var tvungen att ha med en bild på träning så ni inte tror att det enda jag gör är att äta. Sedan har jag inte sagt någonting om proportionerna däremellan...
Gott nytt år
Så kommer sista delen av 2012. Håll i er för vi kommer äntligen landa i ett nytt år!
Augusti
Augusti var månaden när vardagen hände. Herr F och jag lyckades lösa det så bra att han var ledig från strax innan lilla N kom till världen tills början av augusti. Så det kändes som att augusti var månaden då jag på allvar blev föräldraledig och skulle fylla dagarna och ta allt ansvar själv mellan 8-17. Inte så dumt alls faktiskt. Dagarna fylls snabbt när man har så många andra trevliga daglediga runt sig. Det blev ju en härlig sommarvecka också. Vi tog igen det vi missat så gott vi kunde och hängde på Fiskebäcksbadet med fina vänner. Jag badade så mycket jag orkade. Var barnfri för första gången sedan maj och lyssnade på Cookies n' beans på Kulturkalaset.
Sedan kom två underbara personer till världen, lilla N:s kusin Märta och hans nya kompis Albin.
September
15 september gifte sig 2012 års finaste brudpar. Vigsel i pampig kyrka, kaffe och sedan partaj hela natten. Yiha... Vi förfestade genom att se på Disneyfilm.
Det hanns också med en återträff på folkhögskolan där herr F och jag träffades. Eller ja, det var ju egentligen inte där vi träffades, men där vi förstod att vi faktiskt tyckte om varandra. Galej i dagarna tre. Mycket musik, en del nostalgi och en känsla av overklighet då det i år är TIO år sedan vi börjde där. Jag tröstar mig med att det var några äldre kvinnor som trodde att vi var elever på skolan nu. Men seriöst, folk pratar ju om när man var 20 och hur fantastiskt det var. Men nu - tio år senare - nu har man (jag) ju allt det man saknade då. En inkomst, en normal självkänsla och självkännedom, utbildning, en egen familj, ett bra boende och man vet förhoppningsvis vad man vill med sitt liv. Och över lag skulle jag nog säga att alla jag träffade på återträffen nu var tio gånger snyggare än då, vilket inte vill säga lite då de var snygga redan 2003. Jag var hemskt nöjd med att vara 20, men jag skulle inte byta det mot 29. Och jag har hört från en säker källa att det bara blir bättre.
Oktober
När jag ändå slagit in på nostalgibanan så skall jag berätta om oktobers stora händelse. Mormorträff med lilla N:s mormor, lilla N och jag, samt en gammal barndomsvän med barn och mamma. Fantastiskt kul att träffas igen, då man drygt 20 år senare är på samma plats i livet igen.
Sedan barnvälsignades lilla N. Lillebror och lillasyster sjöng fantastiskt i kyrkan. Sedan åt vi mycket (som vi alltid gör när vi träffas), drack saft med randiga sugrör ur fina prickiga pappermuggar, öppnade en mängd fina presenter och kryssade mellan de miljoner barn som var samlade i vår kvarterslokal. Hurra för lilla N! För övrigt hade jag köpt en ny klänning. Inga leggings.
November
I början av november skaffades det ett pass till lilla N och det bar iväg med hela min familj till London. Vi kånkade barnvagn upp och ner i tunnelbanan, såg Fantomen på Operan, åt på underbara Prêt (varför finns inte det i Sverige?), gick på Madame Tussauds, shoppade, gick lite mer, åt lite mer och hade det allmänt fint. I övrigt hann vi köpa en ny lägenhet, sälja vår och börja ladda inför jul. Men alltså detta med att sälja sin bostadsrätt, det är ju för jobbigt. För det första var vi tvugna att städa bort lilla N, då barn inte är det som säljer bäst i en tvåa i stan. Sedan skulle det vara murgröna överallt och fantastiskt fint och städat. Sedan var det ju sjukt jobbigt att man blev så nervös att det inte skulle gå bra. Men nu är den såld till två små gossar som skall studera. Härligt! Oro har dock uttryckts att de inte kommer ta hand om vår fina femtiontalslägenhet så jag tänker att jag skall besöka dem oanmält en gång per månad och titta till den. Vad tros?
Vad tycks om mitt bildkollage? Herr F och jag har lagt i princip hela eftermiddagen på att lösa detta så nu är det bäst att ni njuter. Ja, det blev ju inte riktigt som vi tänkt oss, men ett kollage ändå.
December
Denna underbara månad. Jag älskar advent (alla fyra), älskar jul, tycker riktigt bra om vintern när den är som den var denna december, älskar skumtomtar, lucia, att följa julkalendern på TV och sist men inte minst - julgranen. Vilken lycka när man får ta in den. Nu låter det som att jag överdriver, men jag kan på riktigt sitta och titta långa stunder på den på kvällarna när den lyser upp vardagsrummet. Det är värt att städa barr ett helt år efteråt. För övrigt dammsög vi upp sista barret från 2011 dagen innan vi tog in den nya granen. True story! Julen firades först in i Kosta på spahotellet där för att fira herr F:s mammas födelsedag. Sedan firade vi jul i Växjö (vilket slutade som ni kanske minns sedan tidigare inlägg). Lilljul i Vårgårda och sedan snabbt tillbaka till Göteborg då syster och svåger började kräkas. Men allt som allt - en riktigt bra jul.
Efter jul kommer dock nyår. Med risk för att låta som en tant, men jag kan för mitt liv inte begripa varför denna högtid måste firas så hejdundrande. Jag är för firande, men det är ju en partyhets värre än midsommar. Detta var som tur var inget problem för oss, då vi precis som förra året firade in 2013 i Alingsås med våra goda vänner. En mycket angenäm tradition. I år var det i franskt tema. Jag älskar teman. God mat, trevligt sällskap, höga klackar och en tokpigg lilla N som hade eget party framåt småtimmarna. Vet ni vad jag tror? Att 2013 kommer bli det bästa året hitintills.
The best is yet to come...
Så fortsätter vi
Ambitionen var att del två av årskrönikan skulle komma dagen efter del ett. Det misslyckades. Kanske att den inte bllir riktigt perfekt... Vi får väl se. Eftersom jag börjat strukturera året så bra och jag gick igenom tre månader förra gången så blir det tre till nu. Det är i alla fall planen, och vi vet ju att det inte alltid blir som man planerar. Till exempel som att lilla N inte kom en vecka före utsatt datum. Men mer om det i maj.
April
April var sista månaden på jobbet för mig. Jag kanske hade den perfekta utfasningen inför föräldraledighet/hemamfruliv. Jag vet att jag nu använt ordet perfekt i två rubriker och säkert minst lika många inlägg. Jag tror det kommer bli fler. Det är ett bra ord. Hur som helst. Min kollega som skulle ta över min tjänst kom redan i början av april så efter att ha lämnat över till henne fick jag vara kontorsråtta och göra sådan som behövdes göras. Inte så dumt alls när man var stor som ett hus och mest sugen på att gå hem.
Påsk spenderades i sommarstugan. I vår fantasi skulle solen skina och vi skulle kunna sitta på söder och dricka kaffe. Vi hade till och med hyrt en badtunna. Det var nollgradigt. Men vi badade! Och firade min födelsedag med ett gäng sköningar som tagit sig ner till Espevik. Eller Skeatången som det kanske heter egentligen...
Månaden avslutades med att gå hem och sedan fira makens 30-årsdag. Det var stort! Jag var också stor. När det var slut planerade vi att få lilla N.
Maj
Nästan hela maj gick utan att lilla N ville komma fram. Jag blev större och större och mina fötter såg på allvar ut som Shreks, förutom att de inte var gröna. Mitt pigment gick banans och var jag brunare än jag någonsin varit. Eftersom jag lyckats pricka in min ledighet då jag skulle vila upp mig och bara ligga på soffan med att man bilade betong och fräste fogar på vår fasad så fick jag hålla mig ute ur lägenheten stora delar av dagarna. Dagarna spenderades på klipporna med en kompis som också gick och väntade på sin lilla, hemma hos andra daglediga och en del på biblioteket. Sedan gjorde herr F och jag en massa andra trevliga saker också, men framför allt så väntade vi. Men 27 maj så bestämde sig lilla N för att det var dags att förära oss med sin närvaro. Vilken grej. Jag tänker dock inte berätta om min förlossning här och nu, utan vi nöjer oss med att säga att lilla N på allvar är det bästa som hänt herr F och mig.
Det hade väl varit ett bra avslut för inlägget. Men icke - jag känner att jag måste avverka några fler månader. Annars blir jag ju aldrig klar och nu har jag tröttnat på årskrönikan. Så, resten av året kommer kanske i lite mindre format. Det viktigaste har ju faktiskt redan hänt...
Juni
Juni var återhämtningens tid. Jag gick så långsamt i början att andra som inte hade ett stort sår i magen på allvar inte kunde hålla mitt tempo. Och ni som gått med mig tidigare vet att tempot snarare brukar väga över åt andra hållet. Men inte nu. Innan lilla N kom hade vi fått rådet att ta det lite lugnt i början. Det var ett bra råd. Men vi lydde det inte. Man ville ju bara visa upp honom för hela världen och berätta om detta fantastiska som hänt (alltså inte förlossningen, utan den nya människan). Vi var dock hemma en del, träffade vänner, visade upp skatten, blev bjudna på mat och fika och satt sjukt mycket i soffan och tittade på lilla N.
Men vi lyckades också ta en tur till stugan på västkusten, besöka amningsmottagningen ett gäng gånger, fira midsommar med min släkt, få urinvägsinfektion, vara i herr Fs familjs stuga och gå på bröllop. Inte illa ändå!
Juli
Vi började juli med att leva husvagnsliv på Öland med familjen M. En given succé! Vi occuperade ett något större område på campingen är tilldelat och hade det allmänt gött med projektor i förtältet och kokkaffe i mängder.
Under graviditeten hade jag tappat smaken för kaffe, så nu tog jag igen det med råge. Sedan övergick vi till lite ströutflykter på hemmaplan och en rejäl till till stugan i Espevik. Där firades även lillasysters födelsedag. Nu har jag ju nämnt både min och min systers födelsedag (och herr Fs) så jag tänkte bara informera om att lillebror fyller i januari. Så han inte särbehandlas. Hur som helst. Lilla N fick åka båt för första gången och hans soltält och min fleeceväst följde med överallt. Glädje!
Det var det för idag. Ses imorgon. Kanske...
Den perfekta årskrönikan
Japp, den perfekta årskrönikan skall härmed skrivas. Det känns relativt lätt då den endast är perfekt av mina årskrönikor och då jag inte skrivit någon innan (och troligtvis inte kommer skriva någon efter, men vem vet..) så har den inte så mycket konkurrens. Jag kan inte påstå att jag läst några stora mängder årskrönikor så jag vet inte riktigt vad den skall innehålla, men jag tänker mig kanske lite viktiga händelser, några bilder och förhoppningsvis någon dråplig historia (som min farmor brukade säga). När jag kollade igenom startsidan på blogg.se så insåg jag att man kan ha olika perspektiv. Exempelvis hade en bloggerska summerat år 2012 genom vad hon haft på sig. Här kommer min summering av klädåret 2012: leggings! Trist men sant. Jag gick ut starkt med ändå relativt snygga mammajeans och stora skjortor mm från en hipp ungdomlig affär i Göteborg, men ju större magen blev, desto mer bekväm blev jag. Kvar blev leggings. Framför allt i svart urtvättad trikå. Detta pågick även ett tag efter att lilla N fötts till en kompis kommenterade mina då mycket urtvättade leggings med mammamudd som gick över min då bara allmänt plufsiga mage. Hon tyckte att det inte riktigt vad min stil. De slängdes genast i soptunnan och jag är dig evigt tacksam för detta Elin.
De omtalade leggingsen (leggingsarna, leggings?). Här sitter jag på en sten och bara önskar att lilla N kunde tänka sig komma ut. Men icke...
Sedan fortsätter det i samma stil, dock med mycket finare leggings utan mammamudd. År 2013 kanske skall innehålla något mer plagg för benen...
Nej, jag får nog ta ett annat spår. Eftersom jag gillar när saker är organiserade så tar vi det månad för månad.
Januari
Det nya året firades in med goda vänner hemmavid à la italienska maffian. God mat, trevligt sällskap och lösögonfransar. Yes!
Efter det tillbringade vi några dagar i kusinens stugan i Trysil med min sida av familjen. Magen var ivägen för skidåkning, men jag tyckte nog ändå att det var en bra idé att åka något pulkaliknande åkdon genom hela skidsystemet.
Här provar herr F och lillebror åkdonet.
Februari
Under lång tid har min goda vän Sara och jag pratat om att åka till en stad och ha en go weekend. Vi gjorde slag i saken och åkte till Malmö. Där gick vi i fina mataffärer, gick, tittade på Turning torse (inte superkul ändå, jag ber om ursäkt till eventuella Malmöister), gick, besökte Bo01 (desto roligare, vilket område!), gick i affärer, åt falafel (vilket borde finnas i varje kvarter, men vi fick leta i flera timmar), åt frukostbuffé och hade det allmänt fint och trevligt. Lite ont i fötter och rygg för den relativt gravida jag, men väldigt härligt att få en tjejhelg.
Mars
Jag har lite diskret hintat till lillasyster att jag önskat mig en babyshower. Att få träffa tjejkompisarna, fika gott som man inte själv behövt ordna och passa på att bara umgås innan det kommer en liten illbating till ens värld är ju en ypperlig idé. Detta ordnade min fenomenala syster en dag i mars. Jag fattade ingenting utan blev hemskans överraskad. Inte förrän vi träffade på herr Fs syster i lillasysters trappuppgång började jag ana ugglor i mossen. Väldans trevligt och det rekommenderas till alla som tänker föda barn. Inte bara för att man fick presenter, utan för att någon (läs ens ofantligt lydiga lillasyster) bakat små, söta bakverk och den blivande mamman kan äta sjuka mängder utan att skämmas!
Jag har nu kommit en tredjedel av året och inser att det blir för långt att skriva hela året i ett svep. Både för att herr F sitter bakom mig och väntar på att vi skall se på TV medan jag "bara" skall skriva en månad till, men också för att ingen kommer orka läsa min uppsats om 2012. Kanske att den perfekta årskrönikan kommer efter år 2013... Men - jag kommer fortsätta det jag påbörjat. Vänta ni bara! Tills dess, ha en fin kväll.
