Årskrönikan är tillbaka - del 3
Alltså detdär med årskrönika. Jag vet inte om det är meningen att själva krönikan ska sträcka sig över ett år, men den som väntar på något gott... Eller? Vänta är inte direkt min starkaste gren så jag kan nog tänka att det är ett ganska löjligt ordsspråk. Jag kan annars säga denna härliga klyschan: Livet kom emellan. Mohahaha... Här kommer det i all fall. Juli till september. I en salig blandning. Från Hallabacken i Östergötland till New York skyline. Familj, goda vänner, sol, bad, mat och häng.
Ett par svängar uppe på landet med utökade familjen. Sol, bad, båtturer, cykla längs kanalen och mycket glass. Sedan en runda för att säga hej och hejdå till härliga Stenungsön.
Finfin semester med familjen M i ett idylliskt sommarsverige. Alltså, jag vet att det sagts onödigt många gånger, men sommar i Sverige, det är ju alldeles urgött. Sedan med en egenkomponerad slänggunga som invigdes en helt oförglömglig kväll med månsken och glädjetjut - det gjorde inte semestern sämre. Lite synd om en stackars herre som dock råkade vara med när gungan gav vika. I år får det bli en gunga som inte är anpassad efter småbarn.
'
Släktträff i herr Fs familj. Man kan tro att jag är den mest udda, men icke. De står i ring och sjunger. Otroligt rart. Och lite fnissfaktor!
Ta mig tillbaka - fem dagar i NY var för lite. Men gav mersmak. Broadway har för evigt förstört all annan musikal. Wicked war wicked och vi var saliga.
Det var det hela. Förhoppningsvis kommer resterande tre månader innan årsskiftet. Men jag lovar inget. Peace!
Årskrönika del två
God afton. Här kommer fortsättningen av den påbörjade årskrönikan. Som en sammanhangsmarkering (viktigt inom mitt yrke) så informerar jag härmed om att jag kommer att delge er tre månader åt gången. Inte för mycket, inte för lite. Eller om det var: inte för jobbigt för undertecknad att producera... Nu följer hur som haver vår och försommar. Härliga tider.
April
Om mars var den värsta månaden på 2013, så var april den konstigaste. Pappa begravdes och i samma veva skulle jag fira min 30-årsdag. Om det inte vore för herr F hade det nog inte blivit något firande. Nu blev det något i hästväg. Mer om det sedan. Först pappas begravning. Den var fin, svår, vacker, fruktansvärt sorglig och samtidigt någonstans ljus. Vårljuset som lyste över hos hela dagen och alla pappas nära och kära gjorde detta till en så bra dag som någonsin var möjligt.
Men tillåt mig använda en klyscha: livet tar inte slut - som tur var. Resten av april firade vi. Min dag firades flerfaldigt. På dagen med överraskningsfrukost (den ni) som jag inte tänker bjuda på bilder ifrån, sedan lunch, spa och grill i sommarstugan. Några dagar innan dess hade vi firat med familjemiddag, vilket var det enda firandet jag hade varit med och planerat. Utöver det firades även herr F och mor min. Vi var också på årets första picknick vid Fiskebäcksbadet. Påbylsade, men lyckliga när solen värme våra ryggar. Herr F kan ha tagit ett dopp i havet...
Maj
Maj fortsatte i jubilarernas tema. PAX bjöd på baluns på vårens finaste dag medan herr F och systeryster sprang Göteborgsvarvet. Sedan firades lilla N med pompa och ståt.
Juni
I juni fortsatte, som sig bör, livsnjutandet. Vi var bland annat på Marstrand med goda vänner, firade födelsedagar, ett jag-vet-inte-vilket-i-ordningen hejdundrande firande av min födelsedag och firade midsommar. Detta skedde i någon slags perfekt kombination mellan släkthäng och firande med vänner (inklusive barnvakt). Lilla N, herr F och jag huserade i husvagnen, vilket sedan skulle bli vårt andra hem sommaren 2013.
Det var detta om detta. Nu tar jag kväll och återkommer en annan dag när andan faller på!
Årskrönika
Förra året hävdade jag att jag skulle skriva den bästa årskrönikan. Eftersom jag inte hade något att jämföra med var det lätt gjort. I år hävdar jag ingenting. Bara att här kommer 2013. Året jag trodde skulle bli det bästa hitintills. Och jag vill tänka att alla år är de bästa, att det bara blir bättre och bättre. Men 2013, jag är banne mig glad att du är förbi!
Med dessa trista ord sagda så tänker jag ändå säga att det var ett väldigt bra år på många sätt. 2013 var året lilla N blev ett år, lärde sig att gå och bara var allmänt ljuvlig. Mitt guld. Även under 2013 har jag varit lyckligt lottad med en fantastisk familj, utökad familj, vänner och sammanhang. Vidare har jag ett jobb jag är stolt över och trivs på (ja, för det mesta i alla fall. Av princip). Jag har ett hem, en församlig, fritidsintressen, tid, resurser och mängder med saker. Att få sammanfatta detta är en ynnest. Inför 2014 säger jag: Bring it on.
Januari
Januari 2013 tog vid där december 2012 slutade, med ett hejdundrande nyårsfirande. Sedan kom verkligheten, som den så ofta gör i början av januari varje år.
Vi genomförde den perfekta flytten. Eller det var den i våra huvuden i alla fall. Vi hade packat klart innan flytthjälpen kom (bara det förtjänar en eloge), vi hade mycket fika, mycket bärhjälp och skulle bara flytta 50 meter. I övrigt bjöd januari på fix och trix med lägenhet och mer vardag.
Jag var föräldraledig och hade en fantastisk tid.
Februari
I februari ansåg jag mig vara redo för förändring och klippte av mig håret. Sedan visade det sig att jag nog inte alls var förändringsbenägen, för redan efter sommaren hade jag samma frisyr som vanligt. Men oavsett så var det förändring.
Sedan skaffade vi oss lite sommar genom att åka med herr Fs utökade familj till Egypten för att fira en fenomenal 60-åring. Familj, värme, bad, mat och snorkling. Jag såg livs levande jättesköldpaddor och lilla N var på sin första snorkeltur med båt.
Mars
Alltid saknad, aldrig glömd
Mars blev en konstig månad och starten på det som på något sätt har satt tonen för 2013. Sorg och saknad med också ett fantastiskt stöd i familj och vänner. Vår tid på jorden är till låns, och vi får vara tacksamma för den tid vi får. Jag är helt övertygad om att en gång på träffa min pappa igen.
Sov sött, fortsättning kommer en annan dag...
Trettio år
Jag trodde att jag hade fina bilder från när jag fyllde det magiska och viktiga 30. Det hade jag inte, så här kommer istället en summering från de senaste tio åren som gått. Håll till godo vänner. (Psst... Bilder från festen är på väg, misströsta icke)
20 år - 2003
Reser runt i Europa och Thailand med fina fru B, då fröken R.
21 år - 2004
Går folkhögskola och blir till allas förvåning (inklusive min) ihop med herr F efter en aningen tuff start. Bland det bästa jag gjort. Att bli tillsammans med honom alltså.
22 år - 2005
Flyttar till första egna lägenheten i Göteborg med fröken R (numera fru B) och börja plugga till socionom.
23 år - 2006
Förlovar mig med han som visade sig vara mitt livs kärlek.
24 år - 2007
Gifter mig med ovanstående. Flyttar in i en studentlägenhet med babyblå golv och matchande detaljer överallt.
25 år - 2008
Gör en lyxig månad i Thailand med herr F och blir sedan utmanad av S att åka en månad till Indien och skriva uppsats. Hurra för vänner som utmanar en! Flyttar till en ny lägenhet med förstahandskontrakt.
26 år - 2009
Blir färdig socionom, får mitt första jobb, första semester och första fasta lön. Får min drömlägenhet i femtiotalshus nära stan.
27 år - 2010
Fixar med lägenhet, reser och gör sånt gemene man gör mest. Besöker lillebror i Hemsedal ett antal gånger.
28 år - 2011
Spenderar semestern som volontär tillsammans med herr F i Nicaragua och gör repris på föregående års Hemsedalsturer. Hejja norska fjällen.
29 år - 2012
Herr F fyller det stora 30 och lilla N kommer till världen. Lever bebisliv, drar runt lilla N runt halva Sverige, tar en tur till London för att se Fantomen på Operan och skaffar en större lägenhet på första plan.
30 år - 2013
Jag fyller 30 år! En väldigt viktig person försvinner, men är tacksam för alla de andra fantastiska människorna som finns kvar i mitt liv.
Gott nytt år
Så kommer sista delen av 2012. Håll i er för vi kommer äntligen landa i ett nytt år!
Augusti
Augusti var månaden när vardagen hände. Herr F och jag lyckades lösa det så bra att han var ledig från strax innan lilla N kom till världen tills början av augusti. Så det kändes som att augusti var månaden då jag på allvar blev föräldraledig och skulle fylla dagarna och ta allt ansvar själv mellan 8-17. Inte så dumt alls faktiskt. Dagarna fylls snabbt när man har så många andra trevliga daglediga runt sig. Det blev ju en härlig sommarvecka också. Vi tog igen det vi missat så gott vi kunde och hängde på Fiskebäcksbadet med fina vänner. Jag badade så mycket jag orkade. Var barnfri för första gången sedan maj och lyssnade på Cookies n' beans på Kulturkalaset.
Sedan kom två underbara personer till världen, lilla N:s kusin Märta och hans nya kompis Albin.
September
15 september gifte sig 2012 års finaste brudpar. Vigsel i pampig kyrka, kaffe och sedan partaj hela natten. Yiha... Vi förfestade genom att se på Disneyfilm.
Det hanns också med en återträff på folkhögskolan där herr F och jag träffades. Eller ja, det var ju egentligen inte där vi träffades, men där vi förstod att vi faktiskt tyckte om varandra. Galej i dagarna tre. Mycket musik, en del nostalgi och en känsla av overklighet då det i år är TIO år sedan vi börjde där. Jag tröstar mig med att det var några äldre kvinnor som trodde att vi var elever på skolan nu. Men seriöst, folk pratar ju om när man var 20 och hur fantastiskt det var. Men nu - tio år senare - nu har man (jag) ju allt det man saknade då. En inkomst, en normal självkänsla och självkännedom, utbildning, en egen familj, ett bra boende och man vet förhoppningsvis vad man vill med sitt liv. Och över lag skulle jag nog säga att alla jag träffade på återträffen nu var tio gånger snyggare än då, vilket inte vill säga lite då de var snygga redan 2003. Jag var hemskt nöjd med att vara 20, men jag skulle inte byta det mot 29. Och jag har hört från en säker källa att det bara blir bättre.
Oktober
När jag ändå slagit in på nostalgibanan så skall jag berätta om oktobers stora händelse. Mormorträff med lilla N:s mormor, lilla N och jag, samt en gammal barndomsvän med barn och mamma. Fantastiskt kul att träffas igen, då man drygt 20 år senare är på samma plats i livet igen.
Sedan barnvälsignades lilla N. Lillebror och lillasyster sjöng fantastiskt i kyrkan. Sedan åt vi mycket (som vi alltid gör när vi träffas), drack saft med randiga sugrör ur fina prickiga pappermuggar, öppnade en mängd fina presenter och kryssade mellan de miljoner barn som var samlade i vår kvarterslokal. Hurra för lilla N! För övrigt hade jag köpt en ny klänning. Inga leggings.
November
I början av november skaffades det ett pass till lilla N och det bar iväg med hela min familj till London. Vi kånkade barnvagn upp och ner i tunnelbanan, såg Fantomen på Operan, åt på underbara Prêt (varför finns inte det i Sverige?), gick på Madame Tussauds, shoppade, gick lite mer, åt lite mer och hade det allmänt fint. I övrigt hann vi köpa en ny lägenhet, sälja vår och börja ladda inför jul. Men alltså detta med att sälja sin bostadsrätt, det är ju för jobbigt. För det första var vi tvugna att städa bort lilla N, då barn inte är det som säljer bäst i en tvåa i stan. Sedan skulle det vara murgröna överallt och fantastiskt fint och städat. Sedan var det ju sjukt jobbigt att man blev så nervös att det inte skulle gå bra. Men nu är den såld till två små gossar som skall studera. Härligt! Oro har dock uttryckts att de inte kommer ta hand om vår fina femtiontalslägenhet så jag tänker att jag skall besöka dem oanmält en gång per månad och titta till den. Vad tros?
Vad tycks om mitt bildkollage? Herr F och jag har lagt i princip hela eftermiddagen på att lösa detta så nu är det bäst att ni njuter. Ja, det blev ju inte riktigt som vi tänkt oss, men ett kollage ändå.
December
Denna underbara månad. Jag älskar advent (alla fyra), älskar jul, tycker riktigt bra om vintern när den är som den var denna december, älskar skumtomtar, lucia, att följa julkalendern på TV och sist men inte minst - julgranen. Vilken lycka när man får ta in den. Nu låter det som att jag överdriver, men jag kan på riktigt sitta och titta långa stunder på den på kvällarna när den lyser upp vardagsrummet. Det är värt att städa barr ett helt år efteråt. För övrigt dammsög vi upp sista barret från 2011 dagen innan vi tog in den nya granen. True story! Julen firades först in i Kosta på spahotellet där för att fira herr F:s mammas födelsedag. Sedan firade vi jul i Växjö (vilket slutade som ni kanske minns sedan tidigare inlägg). Lilljul i Vårgårda och sedan snabbt tillbaka till Göteborg då syster och svåger började kräkas. Men allt som allt - en riktigt bra jul.
Efter jul kommer dock nyår. Med risk för att låta som en tant, men jag kan för mitt liv inte begripa varför denna högtid måste firas så hejdundrande. Jag är för firande, men det är ju en partyhets värre än midsommar. Detta var som tur var inget problem för oss, då vi precis som förra året firade in 2013 i Alingsås med våra goda vänner. En mycket angenäm tradition. I år var det i franskt tema. Jag älskar teman. God mat, trevligt sällskap, höga klackar och en tokpigg lilla N som hade eget party framåt småtimmarna. Vet ni vad jag tror? Att 2013 kommer bli det bästa året hitintills.
The best is yet to come...
Så fortsätter vi
Ambitionen var att del två av årskrönikan skulle komma dagen efter del ett. Det misslyckades. Kanske att den inte bllir riktigt perfekt... Vi får väl se. Eftersom jag börjat strukturera året så bra och jag gick igenom tre månader förra gången så blir det tre till nu. Det är i alla fall planen, och vi vet ju att det inte alltid blir som man planerar. Till exempel som att lilla N inte kom en vecka före utsatt datum. Men mer om det i maj.
April
April var sista månaden på jobbet för mig. Jag kanske hade den perfekta utfasningen inför föräldraledighet/hemamfruliv. Jag vet att jag nu använt ordet perfekt i två rubriker och säkert minst lika många inlägg. Jag tror det kommer bli fler. Det är ett bra ord. Hur som helst. Min kollega som skulle ta över min tjänst kom redan i början av april så efter att ha lämnat över till henne fick jag vara kontorsråtta och göra sådan som behövdes göras. Inte så dumt alls när man var stor som ett hus och mest sugen på att gå hem.
Påsk spenderades i sommarstugan. I vår fantasi skulle solen skina och vi skulle kunna sitta på söder och dricka kaffe. Vi hade till och med hyrt en badtunna. Det var nollgradigt. Men vi badade! Och firade min födelsedag med ett gäng sköningar som tagit sig ner till Espevik. Eller Skeatången som det kanske heter egentligen...
Månaden avslutades med att gå hem och sedan fira makens 30-årsdag. Det var stort! Jag var också stor. När det var slut planerade vi att få lilla N.
Maj
Nästan hela maj gick utan att lilla N ville komma fram. Jag blev större och större och mina fötter såg på allvar ut som Shreks, förutom att de inte var gröna. Mitt pigment gick banans och var jag brunare än jag någonsin varit. Eftersom jag lyckats pricka in min ledighet då jag skulle vila upp mig och bara ligga på soffan med att man bilade betong och fräste fogar på vår fasad så fick jag hålla mig ute ur lägenheten stora delar av dagarna. Dagarna spenderades på klipporna med en kompis som också gick och väntade på sin lilla, hemma hos andra daglediga och en del på biblioteket. Sedan gjorde herr F och jag en massa andra trevliga saker också, men framför allt så väntade vi. Men 27 maj så bestämde sig lilla N för att det var dags att förära oss med sin närvaro. Vilken grej. Jag tänker dock inte berätta om min förlossning här och nu, utan vi nöjer oss med att säga att lilla N på allvar är det bästa som hänt herr F och mig.
Det hade väl varit ett bra avslut för inlägget. Men icke - jag känner att jag måste avverka några fler månader. Annars blir jag ju aldrig klar och nu har jag tröttnat på årskrönikan. Så, resten av året kommer kanske i lite mindre format. Det viktigaste har ju faktiskt redan hänt...
Juni
Juni var återhämtningens tid. Jag gick så långsamt i början att andra som inte hade ett stort sår i magen på allvar inte kunde hålla mitt tempo. Och ni som gått med mig tidigare vet att tempot snarare brukar väga över åt andra hållet. Men inte nu. Innan lilla N kom hade vi fått rådet att ta det lite lugnt i början. Det var ett bra råd. Men vi lydde det inte. Man ville ju bara visa upp honom för hela världen och berätta om detta fantastiska som hänt (alltså inte förlossningen, utan den nya människan). Vi var dock hemma en del, träffade vänner, visade upp skatten, blev bjudna på mat och fika och satt sjukt mycket i soffan och tittade på lilla N.
Juni var återhämtningens tid. Jag gick så långsamt i början att andra som inte hade ett stort sår i magen på allvar inte kunde hålla mitt tempo. Och ni som gått med mig tidigare vet att tempot snarare brukar väga över åt andra hållet. Men inte nu. Innan lilla N kom hade vi fått rådet att ta det lite lugnt i början. Det var ett bra råd. Men vi lydde det inte. Man ville ju bara visa upp honom för hela världen och berätta om detta fantastiska som hänt (alltså inte förlossningen, utan den nya människan). Vi var dock hemma en del, träffade vänner, visade upp skatten, blev bjudna på mat och fika och satt sjukt mycket i soffan och tittade på lilla N.
Men vi lyckades också ta en tur till stugan på västkusten, besöka amningsmottagningen ett gäng gånger, fira midsommar med min släkt, få urinvägsinfektion, vara i herr Fs familjs stuga och gå på bröllop. Inte illa ändå!
Juli
Vi började juli med att leva husvagnsliv på Öland med familjen M. En given succé! Vi occuperade ett något större område på campingen är tilldelat och hade det allmänt gött med projektor i förtältet och kokkaffe i mängder.
Under graviditeten hade jag tappat smaken för kaffe, så nu tog jag igen det med råge. Sedan övergick vi till lite ströutflykter på hemmaplan och en rejäl till till stugan i Espevik. Där firades även lillasysters födelsedag. Nu har jag ju nämnt både min och min systers födelsedag (och herr Fs) så jag tänkte bara informera om att lillebror fyller i januari. Så han inte särbehandlas. Hur som helst. Lilla N fick åka båt för första gången och hans soltält och min fleeceväst följde med överallt. Glädje!
Det var det för idag. Ses imorgon. Kanske...
Den perfekta årskrönikan
Japp, den perfekta årskrönikan skall härmed skrivas. Det känns relativt lätt då den endast är perfekt av mina årskrönikor och då jag inte skrivit någon innan (och troligtvis inte kommer skriva någon efter, men vem vet..) så har den inte så mycket konkurrens. Jag kan inte påstå att jag läst några stora mängder årskrönikor så jag vet inte riktigt vad den skall innehålla, men jag tänker mig kanske lite viktiga händelser, några bilder och förhoppningsvis någon dråplig historia (som min farmor brukade säga). När jag kollade igenom startsidan på blogg.se så insåg jag att man kan ha olika perspektiv. Exempelvis hade en bloggerska summerat år 2012 genom vad hon haft på sig. Här kommer min summering av klädåret 2012: leggings! Trist men sant. Jag gick ut starkt med ändå relativt snygga mammajeans och stora skjortor mm från en hipp ungdomlig affär i Göteborg, men ju större magen blev, desto mer bekväm blev jag. Kvar blev leggings. Framför allt i svart urtvättad trikå. Detta pågick även ett tag efter att lilla N fötts till en kompis kommenterade mina då mycket urtvättade leggings med mammamudd som gick över min då bara allmänt plufsiga mage. Hon tyckte att det inte riktigt vad min stil. De slängdes genast i soptunnan och jag är dig evigt tacksam för detta Elin.
De omtalade leggingsen (leggingsarna, leggings?). Här sitter jag på en sten och bara önskar att lilla N kunde tänka sig komma ut. Men icke...
Sedan fortsätter det i samma stil, dock med mycket finare leggings utan mammamudd. År 2013 kanske skall innehålla något mer plagg för benen...
Nej, jag får nog ta ett annat spår. Eftersom jag gillar när saker är organiserade så tar vi det månad för månad.
Januari
Det nya året firades in med goda vänner hemmavid à la italienska maffian. God mat, trevligt sällskap och lösögonfransar. Yes!
Efter det tillbringade vi några dagar i kusinens stugan i Trysil med min sida av familjen. Magen var ivägen för skidåkning, men jag tyckte nog ändå att det var en bra idé att åka något pulkaliknande åkdon genom hela skidsystemet.
Här provar herr F och lillebror åkdonet.
Februari
Under lång tid har min goda vän Sara och jag pratat om att åka till en stad och ha en go weekend. Vi gjorde slag i saken och åkte till Malmö. Där gick vi i fina mataffärer, gick, tittade på Turning torse (inte superkul ändå, jag ber om ursäkt till eventuella Malmöister), gick, besökte Bo01 (desto roligare, vilket område!), gick i affärer, åt falafel (vilket borde finnas i varje kvarter, men vi fick leta i flera timmar), åt frukostbuffé och hade det allmänt fint och trevligt. Lite ont i fötter och rygg för den relativt gravida jag, men väldigt härligt att få en tjejhelg.
Mars
Jag har lite diskret hintat till lillasyster att jag önskat mig en babyshower. Att få träffa tjejkompisarna, fika gott som man inte själv behövt ordna och passa på att bara umgås innan det kommer en liten illbating till ens värld är ju en ypperlig idé. Detta ordnade min fenomenala syster en dag i mars. Jag fattade ingenting utan blev hemskans överraskad. Inte förrän vi träffade på herr Fs syster i lillasysters trappuppgång började jag ana ugglor i mossen. Väldans trevligt och det rekommenderas till alla som tänker föda barn. Inte bara för att man fick presenter, utan för att någon (läs ens ofantligt lydiga lillasyster) bakat små, söta bakverk och den blivande mamman kan äta sjuka mängder utan att skämmas!
Jag har nu kommit en tredjedel av året och inser att det blir för långt att skriva hela året i ett svep. Både för att herr F sitter bakom mig och väntar på att vi skall se på TV medan jag "bara" skall skriva en månad till, men också för att ingen kommer orka läsa min uppsats om 2012. Kanske att den perfekta årskrönikan kommer efter år 2013... Men - jag kommer fortsätta det jag påbörjat. Vänta ni bara! Tills dess, ha en fin kväll.
