denofrivilligahemmafruns.blogg.se

Förra året hävdade jag att jag skulle skriva den bästa årskrönikan. Eftersom jag inte hade något att jämföra med var det lätt gjort. I år hävdar jag ingenting. Bara att här kommer 2013. Året jag trodde skulle bli det bästa hitintills. Och jag vill tänka att alla år är de bästa, att det bara blir bättre och bättre. Men 2013, jag är banne mig glad att du är förbi! 

 

Med dessa trista ord sagda så tänker jag ändå säga att det var ett väldigt bra år på många sätt. 2013 var året lilla N blev ett år, lärde sig att gå och bara var allmänt ljuvlig. Mitt guld. Även under 2013 har jag varit lyckligt lottad med en fantastisk familj, utökad familj, vänner och sammanhang. Vidare har jag ett jobb jag är stolt över och trivs på (ja, för det mesta i alla fall. Av princip). Jag har ett hem, en församlig, fritidsintressen, tid, resurser och mängder med saker. Att få sammanfatta detta är en ynnest. Inför 2014 säger jag: Bring it on. 

 

Januari 2013 tog vid där december 2012 slutade, med ett hejdundrande nyårsfirande. Sedan kom verkligheten, som den så ofta gör i början av januari varje år.

 

Vi genomförde den perfekta flytten. Eller det var den i våra huvuden i alla fall. Vi hade packat klart innan flytthjälpen kom (bara det förtjänar en eloge), vi hade mycket fika, mycket bärhjälp och skulle bara flytta 50 meter. I övrigt bjöd januari på fix och trix med lägenhet och mer vardag.

 

Jag var föräldraledig och hade en fantastisk tid. 

 

 

 

I februari ansåg jag mig vara redo för förändring och klippte av mig håret. Sedan visade det sig att jag nog inte alls var förändringsbenägen, för redan efter sommaren hade jag samma frisyr som vanligt. Men oavsett så var det förändring. 

 

 

Sedan skaffade vi oss lite sommar genom att åka med herr Fs utökade familj till Egypten för att fira en fenomenal 60-åring. Familj, värme, bad, mat och snorkling. Jag såg livs levande jättesköldpaddor och lilla N var på sin första snorkeltur med båt.