Före och efter
Känslan när man avslutar ett projekt är ljuvlig. Något konkret blir färdigt och alla timmars arbete ger resultat. Innan vi flyttade lovade vi oss att inte påbörja flera projekt samtidigt. Man kanske kan säga att det inte riktigt blev så. Det är mer plattan i mattan som gäller här. Men nu är i alla fall vårt arbetsrum klart. Glädje! Så nu har vi ett rum där vi kan påbörja och slutföra ett antal mindre projekt. Eller om det inte skulle ske så kan herr F åtminstone vara någonstans när han jobbat hemifrån. Finemang!
Före
Under tiden
Nu
Före
Under tiden
Nu
Tack och hej!
Leka hus
Ibland känns det som att vi leker hus. Till exempel när vi står med såg och häcksax i högsta hugg och försöker beskära buskarna som Gud glömde i enlighet med googles anvisningar. Vi får väl se hur det blir...
Ibland känns det också precis som vi drömt om. Som när vi dricker kaffe i solen på trappan eller när grannen kommer förbi med lite äpplen och vindruvor från hennes (aningens mer välskötta) trädgård. Heja grannsämjan!
Ibland känns det också precis som vi drömt om. Som när vi dricker kaffe i solen på trappan eller när grannen kommer förbi med lite äpplen och vindruvor från hennes (aningens mer välskötta) trädgård. Heja grannsämjan!
Tankar från en lekman
Att ett parti som bygger på grunden att alla människor inte är lika värda har fått 13 procent av svenska folkets röster är sorg. Att en miljon svenskar använt sin enda röst till att trycka ner andra är bedrövligt. Jag skäms.
Men slutar verkligen det sorgliga där? När hela Facebook översvämmar av kommentarer och argument för att "andra sidan" är värdelösa, dårar, kommer förstöra Sverige mm. Dessa dårar är din familj, vänner, församling, grannar och kollegor. Det är just detta som är både för- och nackdelen med demokrati. Vi får tycka olika.
Vi är ett land. Ett folk med många olika byggstenar. Nu behöver vi återgå till solidaritet. Sluta smutskasta och börja skapa en vi-känsla som en mycket klok kvinna skulle säga. Hjälpas åt att skapa ett klimat där rasism inte frodas. Tillsammans bekämpa det onda. Jag vill uppfostra mina barn till att respektera och vara snälla mot andra. Mot alla. Oavsett deras åsikter, hudfärg, vem de älskar, var de bor osv. Men då måste vi vuxna börja uppföra oss.
I'm back
Efter lite för mycket tid i landstingets nattrock (förstår inte varför man inte får leva i dem jämt - typ på jobbet) och mysbyxor har jag idag samlat mod och klätt på mig kläder. Alltså vanliga kläder som folk använder i verkligheten. Känns helt okej. Inte som landstingets nattskjorta förstås, men okej. Den snygga skjortan med liknande funktions som nattskjortan är för övrigt utlånad av lillasyster som tycker att jag både ska tänka på form och funktion. Tur jag har henne.
Vi säger nu hejdå till stor mage, halsbränna och väntan och säger hej till den mest underbara lilla skapelsen - lilla V, mindre mage och ömma bröst. Hela familjen är på plats hemma och vi lever just nu i ett härligt kaos med leksaker överallt, tvätt och en minst sagt lycklig lilla N på högsta volym.
