denofrivilligahemmafruns.blogg.se

Verkligheten för mig har under det senaste året varit dygnet runt med två guldklimpar. Men nästa vecka börjar en annan verklighet. Det som tidigare var min vardag. Jobb. Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på att sätta mig på tåget för att åka till en annan socialtjänst. Att träffa nya kollegor, få nya arbetsuppgifter och inte minst - vara utan mina guld största delen av dagen. Herr F ska vara hemma ett år nu så barnen kommer ha det optimalt. Men jag kommer sakna detta. Dem. Att inte längre vara den viktigaste i deras värld. 

I början av sommaren ordnade vi med pallkragar och roade oss med att prova på att odla. När vi kom hem från semestern var det dags att skörda. Vilken lycka att ha egna potatisar, morötter och sockerärtor. Även tomater från plantorna vi fått av grannen. 

Jag är av den fasta övertygelsen att man ska göra ett projekt i taget. Det blir böttre, går snabbare, man är mer fokuserad. MoHahahahahah.... Det är nog bra detdär, men i verkligheten så är det mer allt på samma gång. Så denna veckan har jag (hitintills):

Två barn. Helt fantastiskt, mem kunde ingen varnat mig för de första veckornas småbarnschock? Okej, jag vet att alla gjort det, men man lyssnar ju inte. Det gäller ju inte mig och så vidare... 

Julen är firad och jullovet är i full gång. Alla vet väl vid det här laget att snön har kommit till västsverige. Har ni inte sett det med egna ögon så har ni garanterat sett det på instagram. Lillasyster i Thailand hade full koll. Vi har åkt pulka, preniärskottat uppfarten och letat fr vinterkläder. I omvänd ordning. 

Goddag. En annan dag ska jag berätta hur det är att vara tvåbarnsmamma, hur det går med husrenoveringen, livet i en småstad och så vidare. Men idag ska jag bara njuta lite av att vara ensam hemma med bara en bebis. Herr F har tagit med lilla N till jobbet och lilla V sover. Jag försökte göra klart ett mastodontprojekt och tittar på TV med kaffet i högsta hugg. Kunde inte bli böttre än så för en trött tvåbarnsmorsa. Ska jobba lite på julstämningen sedan. Hoppas ni har en fantastisk dag!

Okej, om inte renovering intresserad dig kan du sluta läsa nu. För just nu svämmar livet över av det. Och barnen. Leka, riva, mata, sova - om och om igen. Blogginlägg skrivs från toaletten eller bilen (när herr F kör då givetvis). Då vet du det. Jag vet, lite för mycket information. Men alltså jag skyller på barnen åter igen. Ett tag efter att ha fött barn tappar man ju gränserna. Får se om de återvänder...Före...Inte efter men en bit på väg. Ciao!

Känslan när man avslutar ett projekt är ljuvlig. Något konkret blir färdigt och alla timmars arbete ger resultat. Innan vi flyttade lovade vi oss att inte påbörja flera projekt samtidigt. Man kanske kan säga att det inte riktigt blev så. Det är mer plattan i mattan som gäller här. Men nu är i alla fall vårt arbetsrum klart. Glädje! Så nu har vi ett rum där vi kan påbörja och slutföra ett antal mindre projekt. Eller om det inte skulle ske så kan herr F åtminstone vara någonstans när han jobbat hemifrån. Finemang!
Före
Under tiden


Nu

Ibland känns det som att vi leker hus. Till exempel när vi står med såg och häcksax i högsta hugg och försöker beskära buskarna som Gud glömde i enlighet med googles anvisningar. Vi får väl se hur det blir...
Ibland känns det också precis som vi drömt om. Som när vi dricker kaffe i solen på trappan eller när grannen kommer förbi med lite äpplen och vindruvor från hennes (aningens mer välskötta) trädgård. Heja grannsämjan!

Efter lite för mycket tid i landstingets nattrock (förstår inte varför man inte får leva i dem jämt - typ på jobbet) och mysbyxor har jag idag samlat mod och klätt på mig kläder. Alltså vanliga kläder som folk använder i verkligheten. Känns helt okej. Inte som landstingets nattskjorta förstås, men okej. Den snygga skjortan med liknande funktions som nattskjortan är för övrigt utlånad av lillasyster som tycker att jag både ska tänka på form och funktion. Tur jag har henne. 

I vårt hus finns det gott om en sak som jag inte alls är så förtjust i. Jag har i olika hög grad lyckats göra mig av med det i tidigare boenden, men här är den överallt. Japp, det är strukturtapeten jag pratar om. I vissa rum är den okej, andra lite cool, men på många ställen är den bara ett störande moment. 
Så min första plan var att bara måla över den. Men hur kan man låta den vara i fönstret? Det går inte. Så då skulle vi bara ta bort den där. Men hur kan det få vara så fult uppe vid taklisterma? Det går inte. Så plötsligt såg det ut som kriget där inne... 
Ett antal timmar senare var tapeten förpassad till soppåsar i garaget, jag och såpavattnet var återigen bästisar, en tredjedel av tapetfogarna var nerslipade och fönsterkarmarna målade en gång. Vår uppdaterade BF spenderades ihop med spackelskrapan och inget tecken på bebis. 
Jag tror jag kommer vinna kampen mot strukturtapeten. Kanske ha vapenvila med den härliga gröna i hallen, och den småmönstrade i vardagsrummet. Men i övrigt! Snart har vi ett arbetsrum helt i min smak. Och förhoppningsvis vågar sig bebis ut också. 

Ligger i sängen och i mitt huvud snurrar sången "what a difference a day makes, 24 little hours..."  Idag var vår ursprungliga bf (alltså dagen D när bebis skulle komma), bröllopsdag (sjunde!), första dagen jag lämnade lilla N på nya förskolan (ja, i en och en halv timme, men ändå. Succé för övrigt), jag fick mitt livs första äppleträd - eller första träd rakt av, lilla N badade i iskall pool (ändå lycklig), date med herr F pga ovanstående anledning, ingen antydan till bebis och nu är det det dags för natt. 

När man vaknar till klarblå himmel och fåglars kvitter, ligger kvar i sängen och pratar och skojar med lilla N, har ro att göra så gott som ingenting. Då vet man att man har gått över i semestermode. Det tar ett par dagar (veckor?), men det är ljuvligt. 

Igår tog vi semester från husfixarsemestern för lite riktig semester. Första etappen blev Espevik och båtutflykt och nu blir det Mölle med husvagn. Härligt! 

Igår fick vi vårt hus och troligtvis vårt livsprojekt... En sisådär 200 kvadrats renoveringsprojekt från 60-talet. Det kan bli precis hur bra som helst. Och en smula jobbigt. Men galet spännande. Och herr F behöver aldrig mer känna sig rastlös. Någonsin! 

Den tidigare ägaren gillade heltäckningsmatta och strukturtapet. Vi - inte lika mycket. Så igår rev vi för allt vad vi var värda. Idag ska det målas och läggas golv. Rum ett av... Tja, kanske fem. På ovanvåningen. Men oj oj vad fint det ska bli. Förhoppningsvis kommer någon slags efterbild på sovrummet imorgon. 

På semestern känns det ju lite som att man har helg varje dag. Ändå tänkte jag mig att det var söndag och pepp för arbetsvecka. Men icke. Pepp för fortsatt semester och fix med huset som vi får på tisdag. Iiiii...

I torsdags gjorde jag min sista arbetsdag på väldigt länge. Jag firade ut mig och in sommaren med finlunch och goa kollegor. Känns konstigt att lämna. Har så otroligt mycket förändringar framför oss. Spännande, roligt men också ganska läskigt. Det händer att paniken kommer sig smygande trots bästa intentioner att ta det coolt. Men ge mig några månader och plötsligt kommer allt kännas bekant och självklart. 

Idag är sista lediga dagen innan 14 månader av lediga dagar. Konstigt att tänka att varje dag ska vara såhär. Och härligt. 
Men låt mig bara presentera ironin. En gång träffade jag en ungdomspastor som skrattade åt mig naglar oförstående. Igår målades de av en annan eminent, mångkunnig ungdomspastor. Imponerad!