Full rulle
Vi har haft lyxen att få ha långa, lediga somrar ihop de senaste åren (hurra för föräldraledighet) och så även denna. Nu har vi påbörjat tredje veckan på semestern del två. Imorgon åker vi mot Legoland. Någon är sjukt peppad!
Resterande tid har vi fortsatt hänga i stugan med vänner och familj. Öar, Strömma framlodge (åk!), Österö fårfarm, Varberg, Ullared (obligatoriskt!) och lite annat har besökts. Sedan har det druckits galna mängder kaffe, fiskats krabbor, pratats och skrattats. Men än är det inte slut. Heja sommar och ledighet!
Verkligheten
Verkligheten för mig har under det senaste året varit dygnet runt med två guldklimpar. Men nästa vecka börjar en annan verklighet. Det som tidigare var min vardag. Jobb. Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på att sätta mig på tåget för att åka till en annan socialtjänst. Att träffa nya kollegor, få nya arbetsuppgifter och inte minst - vara utan mina guld största delen av dagen. Herr F ska vara hemma ett år nu så barnen kommer ha det optimalt. Men jag kommer sakna detta. Dem. Att inte längre vara den viktigaste i deras värld.
Observera herr Fs bidrag till bilden.
Missförstå mig inte. Jag vill jobba och jag vill att herr F ska få vara hemma med barnen och de med honom. Jag har tänk mycket på vårt fantastiska system som låter oss vara hemma med betalt under lång tid. Vilken lyx. Men en fas är över. Lite sorgligt är det.
Husvagnssemester, hemmafix och elände
Vi har de senaste veckorna slutfört ett antal små projekt i huset. Lite målning av en vägg, ett tak (tidigare tapetserat i träimitation) och fixat gillestugan. Köksluckorna är inlämnade för sprutmålning. Några smågrejer kvar, men annars är det klart. Känns grymt skönt. Huset är inte alls klart för det, men detta var de projekt vi tänkt slutföra inom den närmsta tiden. Sedan ska vi ta paus. (Förutom utomhus, men det är givetvis en annan kvot.) Detta med att köpa ett hus i form av ett renoveringsprojekt gav en helt annan innebörd till att fixa. Med två små barn finns varken viljan, engagemanget eller tiden att göra allt. Vi får öva på att känna att det är good enough och att ta paus. På ett par år eller så...
Efter fix kommer i alla fall semester så nu är det detta som gäller för resten av sommaren. I fredags rullade vi iväg med husvagnen. Till allas lycka. Först en sväng till Jönköping och sedan ner i Småland för att hälsa på kusin/sysslingar. Väldigt mysigt. Ända tills jag fick magsjuka. Sådär mysigt. I husvagn... Spenderade en natt i kusinens tvättstuga och fick sedan bäddas ner i bilen för historiens längsta hemresa. Men nu är vi hemma igen. Jag var helt övertygad om att jag skulle vara helt kry idag, men man är tydligen inte 19 längre... Så jag ligger i solstolen och tar igen mig medan lilla N och herr F grejar i trädgården. Lilla V sover. Inte dumt det heller. Över och ut!
Gyllene morgon (som nu blivit eftermiddag)
Det sägs att när man har små barn så har man små problem. Jag kan förstå att det är så i teorin. Och utifrå sett. Men när man är i stormens mitt känns det allt annat än små. Då känns konflikten i Mellanöstern som småpotatis i jämförelse. Matproblem, tänder, evighetsförkylningar, oförklarlig feber och inte minst - magproblem (!) känns enorma. Men när det sedan är bra då är det fenomenalt. Nobelmiddagen kan inte mäta sig med glädjen över första jordgubbarna som med glädjes ätes till frukost iklädd pysmas och innetofflor (ja, jag använder sådant). Ihop mer laxerande, D-droppar och enorma mängder kaffe givetvis. Ni får själva gissa vem som får vad... Nu ska denna mamma dricka ytterligare en kopp och njuta av solsemestern på Bali. Eller om det var balltanen.
Hur man vänder en dag
En instruktionstext i flera steg.
1. Vakna alldeles för tidigt (gärna efter att ha sovit ruttet några nätter för att maximera effekten) av en unge som inte vill sova, vill ligga nära och låter. Mycket. Efter detta steg finns möjlighet för både bra och mindre bra fortsättning.
2. Barnet somnar om efter en timme. Du är klarvaken. Fail! För att vända gå vidare till nästa steg.
3. Få kaffe, tidning och lite lugn och ro eftersom barnen sover. Score!
4. Ta upp samma unge som vaknat igen och är på strålande humör. Men - ramla ner för trappan med sagda unge på armen. Garanterat fail. Detta är dock inget jag rekommenderar. Bättre att spilla ut mjölk eller något annat irriterande man kan (men inte bör) gråta över.
5. Vidta nödvändiga åtgärder såsom söka sjukvård (eller torka golvet om man spillt mjölk). Barnet visade sig ha fått ett blåmärke endast. Tack gode Gud!
Det är viktigt att nu känna sig som en urvriden disktrasa för att uppnå bästa effekt i nästa steg.
6. Få besök av fenomenala kvinnor. Och present. Gärna väldigt fint halsband helt i sin smak. Och ha en glad unge trots blåmärke.
Vardag
Det är ju inte första gången jag skriver om vardag. Ändå ett av mina favoritämnen. Men vardagen ser så galet annorlunda ut nu med två barn än den gjorde förr när det var jobb, ens intressen (!) och kompisar som gällde. Igår hade vi en riktig ärkevardag. Barnen och jag var hemma hela dagen och tog det lugnt. Minst sagt välbehövligt efter ett par ganska hektiska (observera hektiska i en barnfamiljs värld) dagar. Vi gjorde absolut noll och ingenting. Inte någon av minafavoritsysslor direkt, men det var detdär med att det tydligen kunde vara nyttigt att ha tråkigt ibland. Undra om det är sådant man typiskt tänker om sina barn, men inte om sig själv. På kvällen fick jag i alla fall komma ut. Själv. På bokcirkel. Det var ett bra avslut på dagen. För första gången på evigheter var nog inte jag den som var mest förvirrad.
Idag har lilla V och jag promenerat i solen. Låt mig bara säga att vardag passar mycket bättre ihop med sol än med rusk. So long!
Våren är i antågande
Varje år när våren kommer tänker jag på Narnia. Ni vet när det goda övervunnit det onda kom våren tillbaka. Riktigt så dramatiskt är det ju inte här med årstider, men det är något totalt och definitivt positivt när solen börjar värma och naturen börjar leva igen.
Vi har börjat leva utomhus. En av de stora anledningarna att jag längtade efter att flytt till hus var för att kunna sätta mig på trappen på förmiddagen och dricka kaffe, vilket jag nu gör. Och det är precis så härligt som jag hade föreställt mig. Vi har införskaffat lämpliga gungor också så det är win-win. På eftermiddagen hänger vi på balkongen som byggdes förra året. Glädje!
Det var dagens funderingar. Nu tycker lilla N tydligen att jag är lite tråkig när jag inte leker att kuddarna är presenter medan de andra två sover.
Borta bra - hemma bäst
Efter en behaglig helg hos svärföräldrarna är vi nu gödda, kittade för vintern, något fattigare, glada och nöjda. Men ändå, hur härligt det än är att bli uppassad, få hjälp med barnen, god mat och sovmorgon så är det något särskilt att komma hem. Till vårt hem. Som faktiskt är precis som klyschan säger, inte bara ett hus utan även ett hem.
Detta är livet
Sitter i baksätet bilen på väg hem från spontankalas med goda vänner fastkilad mellan två bilbarnstolar. Två av två barn sover, herr F lyssnar på radio på tyst volym och det känns som när man var liten. På den tiden då man sov räv för att bli inburen till sin säng. Då man var fullkomligt trygg utan en endaste oro i världen för att det fanns vuxna som tog hand om det. Nu är jag (och herr F förstås) den som är ansvarig för tryggheten och att bära in två alldeles ljuvliga människor. Vilken ynnest det är att få ha det såhär. Två ljuvliga guldklimpar, en karl, goda vänner och familj. Detta är banne mig livet!
Tankar från en lekman
Att ett parti som bygger på grunden att alla människor inte är lika värda har fått 13 procent av svenska folkets röster är sorg. Att en miljon svenskar använt sin enda röst till att trycka ner andra är bedrövligt. Jag skäms.
Men slutar verkligen det sorgliga där? När hela Facebook översvämmar av kommentarer och argument för att "andra sidan" är värdelösa, dårar, kommer förstöra Sverige mm. Dessa dårar är din familj, vänner, församling, grannar och kollegor. Det är just detta som är både för- och nackdelen med demokrati. Vi får tycka olika.
Vi är ett land. Ett folk med många olika byggstenar. Nu behöver vi återgå till solidaritet. Sluta smutskasta och börja skapa en vi-känsla som en mycket klok kvinna skulle säga. Hjälpas åt att skapa ett klimat där rasism inte frodas. Tillsammans bekämpa det onda. Jag vill uppfostra mina barn till att respektera och vara snälla mot andra. Mot alla. Oavsett deras åsikter, hudfärg, vem de älskar, var de bor osv. Men då måste vi vuxna börja uppföra oss.
Verkligheten 1.0
Okej, förbered er på gnäll. Eftersom det är min blogg får jag spendera onödigt mycket text på det. Utan bilder! Vill du inte läsa kan du ta din fria vilja och kika på något käckare. Youtube och kattungar kanske. Men annars, håll i dig nu för här kommer det:
Omständigheterna: en styck bebis som skulle kommit ut för sex dagar sedan, en styck kropp som inte riktigt orkar någonting längre, en tvååring som trotsar lite lagom och inte tycker mamma är något kul just nu, en man som försöker stötta men det blir inte alltid bra, ett stycke husprojekt i storleksklass enormt och sist men inte minst - ett psyke som lagt ner.
Tänk er dessa omständigheter så ska jag berätta något om livet just nu. Det är inte kul. Jag skulle inte bytt det mot något annat osv osv. Men jag vill bara ta tillfället i akt och gnälla lite. Erkänna att inte ens på en blogg är det rosa skimmer på allt. Jag vet att jag har det bra, är lyckligt lottad, väntar på något fantastiskt mm. Men just nu kunde jag inte bry mig mindre. Snälla, kan någon bara låsa in mig i ett rum med en pensionärssäng med mycket kuddar, stor TV, obegränsad tillgång till hjärndöda TV-serier och filmer, god mat som jag inte behöver varken tänka ut eller laga, ett enormt förråd av snask och ett minst lika stort förråd av Novalucol och en jämn temperatur någonstans strax under vad ogravida tycker är behagligt. Är det för mycket begärt? Nej just det. Tills det är ordnat finns jag under mitt alldeles för varma täcke med en säng som inte har höjbar huvudända om någon undrar.
Advent
Advent kan möjligtvis vara bästa tiden på året. Väntan på. Jul, Kristus, ledighet, tid med familjen, julgran, klappar, mat. Listan kan göras lång. I år kantas advent, förutom av ljus och glitter, även tyvärr av sorg. Och längtan efter pappa som inte kommer vara med vare sig på julfirandet eller som obligatorisk publik (med kamera och ljudupptagning i högsta hugg) på någon av hans barns konserter.
Tänk att en endaste person (ganska kort dessutom) kan lämna ett sådant enormt tomrum. Pappa hade ett ofattbart stort hjärta. För oss och andra människor. Du vet, de som ingen egentligen vill vara med. Dessa personer hade han på snabbuppringning i telefonen. Ibland till vårt förtret då inte vi andra alltid orkade med att han försvann in i timslånga samtal om Bibeln, människors öden och inlines. Men han orkade. Han ringde även oss upp till ett par gånger per dag och var intresserad av att höra om allt.
Förutom detta kunde pappa vara sur, envis, skämtsam, skojig, rar, enveten, orolig och förstående. Trots hans egna temperament, eller kanske tack vare, kunde han fungera som en bro i hetsiga bråk. Jag ser framför mig hur jag står nere gapar. Lisa står uppe. Tårarna sprutar både här och där. Han springer fram och tillbaka. Tillslut löses även denna livsviktiga konflikt. Men vi fick bråka. Vi fick slipas mot varandra. Idag är jag inte konflikträdd. Inte heller är jag rädd för att gå in med mjuka ord och lyssna när det behövs och är obekvämt. Han lärde mig väl.
Pappa och hans bröder pratade alltid om sin pappa med oerhört respekt och kärlek. Jag förstod aldrig varför. Nu gör jag nog likadant. För så bra var han. Nu står vi här utan honom. Men hans kärlek och värme är kvar. Hos mamma, Filip, Lisa, mig och alla andra som var i hans närhet. Så - advent kantas av sorg, men också av värme och kärlek.
Pepp
Måndag. Höst men ändå sommar i luften. Uppstart, nystart, vardag, helg. Jag känner mig redo.
I helgen sprang lillasyster och jag midnattsloppet. Jag fick hybris och sprang om en sisådär 100 personer upp för masthuggsbacken. Sen fick jag kramp i två kilometer. Tji fick jag för att jag trodde jag var någon slags superlöpare. Men med två bestämda fingrar i ryggen upp Vegagatan klarade jag det också. Målet uppfylldes, vi var nöjda och glada och jag fick inte magsjuka. Lycka! Sedan har vi hängt på lekplats, innergård, Ganlet och i kyrkan. Med vänner och familj. Som det ska vara. Måndag - bring it on!
Sista dagen
En dag av semester kvar. Vi har haft 30 dagar av fantastisk ledighet. 30 dagar av lata morgnar, långa dagar och sena kvällar. 30 dagar av mys och lek med lilla N. 30 dagar av kaffe och småprat med herr F. 30 dagar av paus från jobbet. Men nu är jag redo för verkligheten. Bring it on!
Små lätta moln
Eller rättare sagt, stora grå moln. Men de var små och vita når jag gick ut med min kaffekopp och sommarbok (det vill säga bok som inte kräver någon tankeverksamhet utan endast bistår med billig underhållning. Perfekt). Inte mig emot. Lite grå dagar då man får gå inne är ganska mysigt. Så länge man inte är i husvagn och det inte är så hela sommaren.
Här kommer också lite fler bilder från onsdagens glassutflykt. Nu på sällskapet istället för glassen. Över och ut.
#oerhörtläckrabilderpåmat
Trots att jag utger mig för att vara hemmafru så är jag inte dagledig och ger inte så många hemmafrutips heller. Men nu kommer det. Matscoopet. Eller, ja, fikascoopet. Ända sedan vi var Israel i mitten av 90-talet (ljuvliga årtionde) så har jag saknat frozen yoghurt med valfria ingredienser i Sverige. Men nu är det här. I Borensberg av alla orter. Himmelriket i glass. Ta din yoghurt, lägg på all topping som önskas och betala (japp, det kostade. Skjortan!). Lycka i en frigolitbox. Sedan är det inte riktigt som jag tycker det ska vara (allt ska mixas och sedan spritsas ut), men tillräckligt nära. Det var det. Nu får vi se hur länge det dröjer tills jag lämnar nästa smarriga nyhet i hemmafruland. Svårt att toppa detta!
Nytt på semesterfronten
Det har varit lite dåligt med uppdateringar på bloggen det senaste, men det är mest för att det inte hänt så mycket nytt. Och att jag varit lite lat. Jag skyller det på semestern. Men nu händer det. Vi har åkt på husvagnssemester. Gårdagskvällen spenderades med vackert folk i Loo på båt, vattenskidor och grill med utsikt över Anten. Natten tillIbringades på familjens Ms femstjärniga camping och idag gjorde vi en fältstudie på ett stort scoutläger (det bara kryllade av ungar med petroleumfärgade skjortor och lyckliga ledare).
Nu är vi i Hjo. Förtältet är uppsatt, vi har utsikt över en annan stor sjö och grillen ska precis tändas. Idylliskt va? Det blir inte sämre av att allt a kompanjeras av en massa dragspel. Hej midsommarkänsla. Och ja, vi råkade hamna på samma camping som alla dragspelsfantaster i hela Västsverige. Dragspelsmässan i Hjo. (H)jo man tackar!
Börjar kunna detta
Herr F och jag har fått in lunken på detta med semester. Den ena går upp med lilla N oskäligt tidigt, cyklar en runda runt udden, gungar lite och sätter sedan på kaffet medan den andra sover. Sedan görs en planering efter vädret. Bra väder = utflykt till en ö, alternativt till en över medelbra strand. Mindre bra väder = en tur till någonstans där man kan göra av pengar, alternativt gå och skota i stugan. Vi går promenader, grillar, träffar vänner, dricker kaffe i solen och de senaste två kvällarna har vi även löst korsord. Känn på den!
Speedminton och nattabad
Vi har under helgen hunnit fira två 30-åringar på trevligt gardenparty, haft picknick på en ö, nattabadat och just nu pågår en rafflande speedmintonturnering på före detta ängen. Stämningen är på topp. Bland 80 procent av oss i alla fall.
Fynd
Utöver halsband inhandlades en solklänning, ett mobilfodral och en mässa till lilla N för det facila priset av 90 kr. Yey fynd! Nu väntar vi på vännerna fröken K och herr K. Sedan blir det en båttur. Semestern är som följer: båt, sola, bada, kaffe, läsa, grilla, äta, bada igen, se film och äta godis. Vi börjar bli proffs.
