Hejdå fasta
I år hade herr F och jag bestämt oss för att fasta från TV-serier under fastan. Och delvis godis och chips. Men alltså, vem tänkte där? Har ni provat att fasta från detta i kombination med att vara på tjocken? Sjukt dålig kombo. Så nu bestämde jag mig för att fastan ska vara slut. I alla fall den som involverar TV-serier eftersom soffan och jag är bästisar just nu. Godiset får fortgå ytterligare något eftersom jag involverar bästa kollegan i det.
Så var det med den viljestyrkan... För övrigt tror jag viljestyrka är överreklamerat. Nu ska vi steka korv som vi tänkt grilla men blev för lata och vill inte överdosera frilufseriet. Över och ut.
Jag bjuder på en bild från helgens begivenheter för att bevisa att vi verkligen varit ute. Mycket!
Ljuvliga vår
Barnmarknad (alltså inte marknad av barn utan prylar och annat lämpligt), lunch på Gunnebo slott, vitsippor, glass i stan och nu middag och film med herr F.
Ett år sedan
För ett år sedan satt vi i bilen på väg till lasarettet i Alingsås för att säga hejdå till vår älskade pappa, morfar och svärfar. Nu sitter vi här igen för att avsluta detta året och gå vidare framåt. Ett år går så fort, men samtidigt så långsamt. Det har varit ett tufft år, men samtidigt ett bra.
Jag är tacksam över att jag hann bli vuxen innan han försvann. Tacksam över att han fick träffa lilla N. Tacksam över resten av min familj som finns kvar. Tacksam för den människa han var.
Han sprang in i himlen. Jag tror det finns bra inlinesvägar där uppe.
Det så kallade sorgeåret är slut. Det känns skönt. Ändå fortsätter såklart saknaden och sorgen. Men nu ser vi framåt, vidare. För att använda en bild i pappas anda: vi har vind i seglet, solen i ryggen och rak kurs framåt. Pappas ljusa minne kommer alltid finnas kvar.
