Renovera mer barn ska sitta bredvid och titta på
Renoveringen av köket går framåt, men inte så mycket på grund av min förtjänst. Renovera med barn är ju inte optimalt. Om ni inte redan listat ut det... Men jag har rivit ett golv och målat i ett skåp. Men mest ser jag och lilla V på från min fotölj.
Härnäst ska det nya golvet in. Sjukt pepp!
Härnäst ska det nya golvet in. Sjukt pepp!
Köket del två
Okej, om inte renovering intresserad dig kan du sluta läsa nu. För just nu svämmar livet över av det. Och barnen. Leka, riva, mata, sova - om och om igen. Blogginlägg skrivs från toaletten eller bilen (när herr F kör då givetvis). Då vet du det. Jag vet, lite för mycket information. Men alltså jag skyller på barnen åter igen. Ett tag efter att ha fött barn tappar man ju gränserna. Får se om de återvänder...
Före...
Inte efter men en bit på väg. Ciao!
Herr F har just nu lov så då blir det fart på något bra projekt. Eller några. Just nu rivs det skåp. Här kommer bilduppdatering. Lilla N, lilla V och jag ska gå till lekplatsen med en annan mamma och pojk. Det är svårt att renovera ihop just nu. Men planen är att rasta lilla N ordentligt så han sover gott efter lunchen. Då ska jag dunderfixa. Gött.
Nästa projekt
Nu har det kliat i fingrarna länge nog så i fredags började vi riva ner tapeten på köksluckorna. De var tapetserade i en härlig tapet som nog skulle föreställa obehandlad furu. Jag rekommenderar inte papperstapeter på köksluckor. Speciellt inte underskåp. Eller ja, i alla fall inte om man tänker sig hålla dem rena.
Otroligt tillfredsställande arbete.
Otroligt tillfredsställande arbete.
Mina trogna följeslagare spackelskrapan och såpavattnet är framme igen. Sjukt bra grejer ändå. Sedan ska det rivas (håll i er nu) strukturtapet, flyttas skåp, slipas, målas och bytas golv. Håller tummarna för att vi är klara till jul. Känns ändå som ett för oss ovanligt realistiskt mål.
Nu tar jag söndagskväll. Fortsättning följer. Över och ut.
Detta är livet
Sitter i baksätet bilen på väg hem från spontankalas med goda vänner fastkilad mellan två bilbarnstolar. Två av två barn sover, herr F lyssnar på radio på tyst volym och det känns som när man var liten. På den tiden då man sov räv för att bli inburen till sin säng. Då man var fullkomligt trygg utan en endaste oro i världen för att det fanns vuxna som tog hand om det. Nu är jag (och herr F förstås) den som är ansvarig för tryggheten och att bära in två alldeles ljuvliga människor. Vilken ynnest det är att få ha det såhär. Två ljuvliga guldklimpar, en karl, goda vänner och familj. Detta är banne mig livet!
