God jul
Julafton har under mina 30 första år firats traditionsenligt hemma och hos släkten. Med mat, mer mat, fika, Kalle, julevangelium, godis, julklappar och på senare år även midnattsmässa.
I år gjorde vi annorlunda eftersom allt ändå är annorlunda. I år följde vi med kusinerna till Tandådalen så julafton firades i backen och sedan en sväng till badhuset innan traditionen tog vid i kusinernas stuga. En väldigt lyckad julafton allt som allt.
Speciellt kul tyckte jag julklappsleken var. Då vaknade stora delar av släkten till liv och vinnarskallarna blev tydliga. Det hela avslutades på spännande sätt när inte bilen kom upp för den lätt lutande backen eftersom det var glashalt på vägarna. Men efter en rejäl insats från kusinmannen, kusinen och farbrodern (alla rätt utrustade i reflexvästar, kändes väldigt professionellt) gled vi hemåt till brasa i kaminen och nattamat. Ha en god juldag!
Födelsedagsmiddag
Igår firade jag min trettioåriga födelsedag för troligtvis sista gången. Den har firats någonstans mellan fem och tio gånger. Såsom en födelsedag bör firas. Jag och bg-flickorna var på Hello Monkey och åt himmelskt god mat. När jag satte mig till bords insåg jag dock att det gått lite snabbt på vägen dit eftersom byxorna var öppna. Men det är sånt som händer. Så nu går jag in i mitt trettioförste år med öppen famn. Bring it!
Advent
Advent kan möjligtvis vara bästa tiden på året. Väntan på. Jul, Kristus, ledighet, tid med familjen, julgran, klappar, mat. Listan kan göras lång. I år kantas advent, förutom av ljus och glitter, även tyvärr av sorg. Och längtan efter pappa som inte kommer vara med vare sig på julfirandet eller som obligatorisk publik (med kamera och ljudupptagning i högsta hugg) på någon av hans barns konserter.
Tänk att en endaste person (ganska kort dessutom) kan lämna ett sådant enormt tomrum. Pappa hade ett ofattbart stort hjärta. För oss och andra människor. Du vet, de som ingen egentligen vill vara med. Dessa personer hade han på snabbuppringning i telefonen. Ibland till vårt förtret då inte vi andra alltid orkade med att han försvann in i timslånga samtal om Bibeln, människors öden och inlines. Men han orkade. Han ringde även oss upp till ett par gånger per dag och var intresserad av att höra om allt.
Förutom detta kunde pappa vara sur, envis, skämtsam, skojig, rar, enveten, orolig och förstående. Trots hans egna temperament, eller kanske tack vare, kunde han fungera som en bro i hetsiga bråk. Jag ser framför mig hur jag står nere gapar. Lisa står uppe. Tårarna sprutar både här och där. Han springer fram och tillbaka. Tillslut löses även denna livsviktiga konflikt. Men vi fick bråka. Vi fick slipas mot varandra. Idag är jag inte konflikträdd. Inte heller är jag rädd för att gå in med mjuka ord och lyssna när det behövs och är obekvämt. Han lärde mig väl.
Pappa och hans bröder pratade alltid om sin pappa med oerhört respekt och kärlek. Jag förstod aldrig varför. Nu gör jag nog likadant. För så bra var han. Nu står vi här utan honom. Men hans kärlek och värme är kvar. Hos mamma, Filip, Lisa, mig och alla andra som var i hans närhet. Så - advent kantas av sorg, men också av värme och kärlek.
Ljus i mörker
En mörk, grå fredag som denna lystes upp av ett ljuvligt luciatåg med fantastiskt duktiga tjejer och killar. Jag hängde visserligen mest utanför med två småkillar. Vi dansade till gläns över sjö och strand. Den ni! Förutom det har jag lussat i jobbkorridoren med värmeljus och kollegor. Fenomenalt fint måste jag säga.
Solstråle
Min solstråle!
Fredagsmys
Idag är det fredagsmys som gäller. Mysbyxor (fulaste sorten från ICA Maxiiii), chips, film och filt. Får se hur länge jag lyckas hålla mig vaken. Lilla N slocknade på 30 sekunder idag. Föräldrarna jublade. Men ibland är vi glammiga. Som på 30-årsfesten för M härom veckan. Wrrrao...
Syster - bloggandet börjar igen. Kanske
Nu laddar mina två dater och jag för Carmencita Rockefeller. Heja kulturnöje. Herr F och lilla N är hos farföräldrarna, jag lever pseudosingelliv.
