Advent
Advent kan möjligtvis vara bästa tiden på året. Väntan på. Jul, Kristus, ledighet, tid med familjen, julgran, klappar, mat. Listan kan göras lång. I år kantas advent, förutom av ljus och glitter, även tyvärr av sorg. Och längtan efter pappa som inte kommer vara med vare sig på julfirandet eller som obligatorisk publik (med kamera och ljudupptagning i högsta hugg) på någon av hans barns konserter.
Tänk att en endaste person (ganska kort dessutom) kan lämna ett sådant enormt tomrum. Pappa hade ett ofattbart stort hjärta. För oss och andra människor. Du vet, de som ingen egentligen vill vara med. Dessa personer hade han på snabbuppringning i telefonen. Ibland till vårt förtret då inte vi andra alltid orkade med att han försvann in i timslånga samtal om Bibeln, människors öden och inlines. Men han orkade. Han ringde även oss upp till ett par gånger per dag och var intresserad av att höra om allt.
Förutom detta kunde pappa vara sur, envis, skämtsam, skojig, rar, enveten, orolig och förstående. Trots hans egna temperament, eller kanske tack vare, kunde han fungera som en bro i hetsiga bråk. Jag ser framför mig hur jag står nere gapar. Lisa står uppe. Tårarna sprutar både här och där. Han springer fram och tillbaka. Tillslut löses även denna livsviktiga konflikt. Men vi fick bråka. Vi fick slipas mot varandra. Idag är jag inte konflikträdd. Inte heller är jag rädd för att gå in med mjuka ord och lyssna när det behövs och är obekvämt. Han lärde mig väl.
Pappa och hans bröder pratade alltid om sin pappa med oerhört respekt och kärlek. Jag förstod aldrig varför. Nu gör jag nog likadant. För så bra var han. Nu står vi här utan honom. Men hans kärlek och värme är kvar. Hos mamma, Filip, Lisa, mig och alla andra som var i hans närhet. Så - advent kantas av sorg, men också av värme och kärlek.
Kommentarer
Postat av: Lilli
FInt skrivet syster. Fin skribent, fin pappa! Kärlek
Svar:
M
Postat av: Mamma Lisbeth
Fick hålla på en lång stund för att läsa igenom inlägget, för tårarna skymde sikten. Jättefint skrivet, Maria!
Svar:
M
Postat av: Emilie
Vilka vackra ord!
PIL
Postat av: Cicki
Oh Maria, vi har läst och gråtit båda två det var så underbara ord och allt är så sant. Vi får hålla om varandra och tänka på varandra och aldrig glömma att vi inte är ensamma, många kramar från faster och farbror!
Trackback
