Ljuvliga, intensiva helg
Denna helg har vi firat vår underbara, bestämda, envisa, glada lilla V som är ett år. Helt fantastiskt. Ett stycke barnkalas, ett stycke familjemiddag och besök av farmor och farfar över helgen. Intensivt, men ändå en stor dos av ny energi.
Nu är jag på väg till jobbet igen. Missade tåget, men 30 minuter egentid i solen med ljudbok var kanske precis vad jag behövde. Över och ut.
Nya jobbet
I tisdags tog jag min röda King och trampade ner till stationen. Taggad, nervös och en smula förvirrad. Jag kom in på kontoret anfådd tre minuter för sent efter min första dust med pendlingen. Detta för att mötas av en smärre käftsmäll av den omtalade verkligheten. Istället för "hej, välkommen, ta en kopp kaffe och här är ditt kontor" möttes jag av det som troligtvis kännetecknar socialtjänsten 2015. En stressad chef som egentligen inte är min chef och en liten lapp (inte post it för det är så miljöfarligt) med ett personnummer och ett ärende som helst skulle lösas under dagen. Behöver jag säga att detta inte är okej. Frustration. Över systemet, över att jag bytte jobb bland annat för att inte behöva vara så trött att jag vill gråta och över bristen på kaffe. Som en klok kvinna sagt
Man arbetar ju för att få dricka kaffe i lugn och ro.
Två dagar senare kom min egentliga chef och jag ser ljuset. Efter otaliga ursäkter, snack om första dagen och galen längtan efter mina små guld skickade han hem mig tidigt idag. För att få vara med dem. Tack gode Gud för chefer som är småbarnsföräldrar. Och nästa vecka blir det nog bättre. Jag har handlat ett kilo godis. Det borde råda bot på det mesta.
Så nu skördar jag frukten av en veckas hårt arbete. TGIF
