Helg varje dag, men ändå helg
På semestern känns det ju lite som att man har helg varje dag. Ändå tänkte jag mig att det var söndag och pepp för arbetsvecka. Men icke. Pepp för fortsatt semester och fix med huset som vi får på tisdag. Iiiii...
Denna helg har vi i alla fall fått fira med bröllop i södra skärgården. Idyll!
Efter måga om och men blev även herr F och jag festfina. Jag i herr Fs nya morgonrock (tror han i alla fall, tänk er när han ska hämta tidningen i vårt villakvarter. Skandal) och han i farfars gamla fluga. Vi kan vi!
Idag har vi träffat långväga vänner, en del familj och kollat på olika nyanser av vitt till väggar och tak. Glädje!
Välsignad
Jag är välsignad. Med underbar familj, utökad familj, vänner, boende, jobb, semester och så mycket annat. Ibland kan jag nästan bli överväldigad av känslan. Speciellt såhär i början av semestern när känslorna löper amok, vilket de alltid gör när jag försöker varva ner efter en intensiv tid. Då händer det att jag lipar en skvätt. Men det är lycka. För jag är välsignad.
Midsommar
I torsdags gjorde jag min sista arbetsdag på väldigt länge. Jag firade ut mig och in sommaren med finlunch och goa kollegor. Känns konstigt att lämna. Har så otroligt mycket förändringar framför oss. Spännande, roligt men också ganska läskigt. Det händer att paniken kommer sig smygande trots bästa intentioner att ta det coolt. Men ge mig några månader och plötsligt kommer allt kännas bekant och självklart.
Sommaren har firats in på bästa sätt i Espevik med utökade familjen. Perfekta sättet att börja semestern på. Lilla N, herr F och jag har huserat i husvagnen till lilla Ns stora glädje. Och på mornarna har det bara varit att skicka in honom till mormor. Det är i sanning win-win. Nu lite mer semester innan projekt hus påbörjas. Det känns som ett äventyr utöver det vanliga. Rapport kommer!
Sista lediga dagen
Idag är sista lediga dagen innan 14 månader av lediga dagar. Konstigt att tänka att varje dag ska vara såhär. Och härligt.
Men låt mig bara presentera ironin. En gång träffade jag en ungdomspastor som skrattade åt mig naglar oförstående. Igår målades de av en annan eminent, mångkunnig ungdomspastor. Imponerad!
Igår hade vi en regelrätt tjejkväll. En tjejkväll av den sorten jag inte trodde skulle hända igen. Vi åt, pratade en massa (än så länge helt standard) och MÅLADE naglarna. Det var finfint. Jag fick de snyggaste leo-naglarna. Jag antar att det är vad som kallas lycka i en flaska.
Men låt mig bara presentera ironin. En gång träffade jag en ungdomspastor som skrattade åt mig naglar oförstående. Igår målades de av en annan eminent, mångkunnig ungdomspastor. Imponerad!
Årskrönikans avslut
Man brukar ju säga att man ska sluta när man är på topp, men denna årskrönika bir tyävärr inte ett exempel på det. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men antingen har jag inte tagit några bilder, missat lägga in dem i datorn, råkat radera dem eller så har datorn ätit upp dem. Herr F brukar ju vara min datorsupport, men just nu är han inte hemma och jag orkar inte vänta (som sagt, inte min starkaste sida) så ni får hålla till godo med de bilder datorn var generös nog att bjuda på. Jag skulle nog säga att årskrönikan för förra året var bättre. Men det inte sagt att året var bättre. Jag vill gärna tro att livet bara blir bättre. För att citera en känd sångare från Göteborg jag tror att allt det bästa inte hänt än. Helt i stil med mitt måtto The best is yet to come!
Oktober
Vem minns egentligen oktober 2013? Kanske årets minst minnesvärda månad. Men oavsett månad fick vi gå på minnesvärd fest på Kontiki. För att ära jubilaren klädde lillasyster och jag oss i paljetter. Heja glamour!
November
Uppladdningen inför advent och jul kan nog vara årets mest förväntansfulla tid. I år fick vi fira extra med lilla Ns första luciatåg på förskolan. Ljuvligt!
December
Fortsatta förberedelser för jul med julgran, luciatåg, julfika, goda vänner, familj, tomteskum, ljus i mörkret och en stjärna över Betlehem. Vi fick också veta att vi ska få en till familjemedlem framåt augusti. Glädje! Jul del ett firades i fjällen med mina kusiner och deras familjer. Det var fint att få fira ihop första året utan pappa. Det var också bra att få vara någon annanstans. Som jul, fast ändå inte. Men på ett bra sätt.
Sedan firades självklart traditionsenligt med eliten från Vårgårda-Alingsås i tema utbytesstudent. Vi var Indien om detta inte är tydligt nog. Här skulle minsann bytas bilder efteråt, men vi har inte riktigt kommit dit än så än så länge kan jag bara bjuda på herr F. Men det är inte illa det!
Så, vänner - rocka på. Jag tror att allt det bästa inte hänt än. Som tur var. Framtiden är ljus.
Årskrönikan är tillbaka - del 3
Alltså detdär med årskrönika. Jag vet inte om det är meningen att själva krönikan ska sträcka sig över ett år, men den som väntar på något gott... Eller? Vänta är inte direkt min starkaste gren så jag kan nog tänka att det är ett ganska löjligt ordsspråk. Jag kan annars säga denna härliga klyschan: Livet kom emellan. Mohahaha... Här kommer det i all fall. Juli till september. I en salig blandning. Från Hallabacken i Östergötland till New York skyline. Familj, goda vänner, sol, bad, mat och häng.
Ett par svängar uppe på landet med utökade familjen. Sol, bad, båtturer, cykla längs kanalen och mycket glass. Sedan en runda för att säga hej och hejdå till härliga Stenungsön.
Finfin semester med familjen M i ett idylliskt sommarsverige. Alltså, jag vet att det sagts onödigt många gånger, men sommar i Sverige, det är ju alldeles urgött. Sedan med en egenkomponerad slänggunga som invigdes en helt oförglömglig kväll med månsken och glädjetjut - det gjorde inte semestern sämre. Lite synd om en stackars herre som dock råkade vara med när gungan gav vika. I år får det bli en gunga som inte är anpassad efter småbarn.
'
Släktträff i herr Fs familj. Man kan tro att jag är den mest udda, men icke. De står i ring och sjunger. Otroligt rart. Och lite fnissfaktor!
Ta mig tillbaka - fem dagar i NY var för lite. Men gav mersmak. Broadway har för evigt förstört all annan musikal. Wicked war wicked och vi var saliga.
Det var det hela. Förhoppningsvis kommer resterande tre månader innan årsskiftet. Men jag lovar inget. Peace!
Goda intentioner vs verkligheten
Denna graviditeten skulle det hända. Jag skulle äta sund mat, träna långt in i graviditeten, göra knipövningar, förbereda mig mentalt, vara rosig och gravidvacker.
Men hallå - vem (!!) kom på det löjliga. När soffan kallar, då står sig gymmet slätt. Det enda som kan rycka en ur soffan då är längtan efter sursalta godisar. Och det är knappt. Bäst är om herr F går till affären, fotar godishyllan och jag får välja från vertikalt läge på hemmaplan. Jag menar, det är ju nästan 20 meter till affären...
Vyn från soffläget
Försommar
Försmaren är en helt fantastisk tid. Vädret är fantastiskt, långa kvällar och man förbereder sig på den ljuvliga sommaren. Sommaren som ska bli den bästa utan en massa tjafs och regn. Bilden av hur man går barfota i gräset med vinden i håret och solen i ansiktet. I dendär fina klänningen som inhandlades 2012 för just dessa tillfällen. Alla med lyckliga leenden och utan oro som gnager.
Har ni tänkt på att det aldrig blir som man tänker sig? Men oftast blir det bättre. För i verkligheten vill vi inte leva i en reklamfilm. I alla fall inte jag. Jag vill leva mitt i livet med glädje, sorg, spänning, frustration och lycka. I jeansshorts och regnjacka. För så är livet. Underbart.
Vi har tillbringat den härliga försommarhelgen i stugan på just det sätter. Med familj, vänner och själva. I jeansshorts och smutsiga linnen. Med skratt och gråt. Sand i håret och fräknar på näsan. Med förväntad över vad som komma skall och viss sorg över de delar som försvinner. Vi är mitt i ett skifte i livet. En lägenhet byts mot hus, tre blir fyra, staden byts mot en mindre stad. Vi är priviligierade. Och lite nervösa. Och lyckliga!
