Goda intentioner vs verkligheten
Denna graviditeten skulle det hända. Jag skulle äta sund mat, träna långt in i graviditeten, göra knipövningar, förbereda mig mentalt, vara rosig och gravidvacker.
Men hallå - vem (!!) kom på det löjliga. När soffan kallar, då står sig gymmet slätt. Det enda som kan rycka en ur soffan då är längtan efter sursalta godisar. Och det är knappt. Bäst är om herr F går till affären, fotar godishyllan och jag får välja från vertikalt läge på hemmaplan. Jag menar, det är ju nästan 20 meter till affären...
Vyn från soffläget
Försommar
Försmaren är en helt fantastisk tid. Vädret är fantastiskt, långa kvällar och man förbereder sig på den ljuvliga sommaren. Sommaren som ska bli den bästa utan en massa tjafs och regn. Bilden av hur man går barfota i gräset med vinden i håret och solen i ansiktet. I dendär fina klänningen som inhandlades 2012 för just dessa tillfällen. Alla med lyckliga leenden och utan oro som gnager.
Har ni tänkt på att det aldrig blir som man tänker sig? Men oftast blir det bättre. För i verkligheten vill vi inte leva i en reklamfilm. I alla fall inte jag. Jag vill leva mitt i livet med glädje, sorg, spänning, frustration och lycka. I jeansshorts och regnjacka. För så är livet. Underbart.
Vi har tillbringat den härliga försommarhelgen i stugan på just det sätter. Med familj, vänner och själva. I jeansshorts och smutsiga linnen. Med skratt och gråt. Sand i håret och fräknar på näsan. Med förväntad över vad som komma skall och viss sorg över de delar som försvinner. Vi är mitt i ett skifte i livet. En lägenhet byts mot hus, tre blir fyra, staden byts mot en mindre stad. Vi är priviligierade. Och lite nervösa. Och lyckliga!
En sådan morgon
Ni vet, när man inte kommer ur sängen, lilla N vill inte äta sin frukost, man missar flera vagnar på raken, strumpbyxorna hänger i grenen och huvudet bultar. Hej tisdag!
Födelsedag
Idag fyller en av mina absoluta favoritmänniskor - herr F - år. För tio år sen insåg vi att det skulle bli han och jag. Unga och naiva lyckades vi mot alla odds hitta rätt i folkisdjungeln. Garanterat det bästa jag fick med mig därifrån.
Att få leva med en person som är min bästa vän, som ser det bästa i mig och även står ut med mina sämsta sidor. Som får mig att säga ja till saker jag inte vet om jag egentligen vågar, som uppmuntrar mig, som gör ett hem, är fantastisk far åt lilleman och som gör mig trygg. Det är lycka!
Grattis!
Glad påsk
Efter en minst sagt intensiv helg har vi landat i soffan hemma i lägenheten. Vi har hunnit fira en 40-åring, träffa stora delar av släkten, herr F har fixat med båten (utan lycka), hängt med utökade familjen, varit i botaniska, ätit en massa, firat uppståndelsen, sjungit gospel, träffat vänner och två av tre ur familjen har badat. Gissa vilka!
Tur att påsk bjuder på en fjärde ledig dag. Speciellt när våren kommit hit. Lycka! Glad påsk.
Lunchglädje
Härom sitsen lunchade jag med denna pingla. Utomhus. I solen. Glädje till vardagen!
Idag åt jag lunchlåda inne. Regnet öser. Men vad gör det för imorgon fyller jag år. Yey!
Hejdå fasta
I år hade herr F och jag bestämt oss för att fasta från TV-serier under fastan. Och delvis godis och chips. Men alltså, vem tänkte där? Har ni provat att fasta från detta i kombination med att vara på tjocken? Sjukt dålig kombo. Så nu bestämde jag mig för att fastan ska vara slut. I alla fall den som involverar TV-serier eftersom soffan och jag är bästisar just nu. Godiset får fortgå ytterligare något eftersom jag involverar bästa kollegan i det.
Så var det med den viljestyrkan... För övrigt tror jag viljestyrka är överreklamerat. Nu ska vi steka korv som vi tänkt grilla men blev för lata och vill inte överdosera frilufseriet. Över och ut.
Jag bjuder på en bild från helgens begivenheter för att bevisa att vi verkligen varit ute. Mycket!
Ljuvliga vår
Barnmarknad (alltså inte marknad av barn utan prylar och annat lämpligt), lunch på Gunnebo slott, vitsippor, glass i stan och nu middag och film med herr F.
Ett år sedan
För ett år sedan satt vi i bilen på väg till lasarettet i Alingsås för att säga hejdå till vår älskade pappa, morfar och svärfar. Nu sitter vi här igen för att avsluta detta året och gå vidare framåt. Ett år går så fort, men samtidigt så långsamt. Det har varit ett tufft år, men samtidigt ett bra.
Jag är tacksam över att jag hann bli vuxen innan han försvann. Tacksam över att han fick träffa lilla N. Tacksam över resten av min familj som finns kvar. Tacksam för den människa han var.
Han sprang in i himlen. Jag tror det finns bra inlinesvägar där uppe.
Det så kallade sorgeåret är slut. Det känns skönt. Ändå fortsätter såklart saknaden och sorgen. Men nu ser vi framåt, vidare. För att använda en bild i pappas anda: vi har vind i seglet, solen i ryggen och rak kurs framåt. Pappas ljusa minne kommer alltid finnas kvar.
Planeringsdag på jobbet
Yey!
Fågelkvitter och sopbilar
När jag öppnade fönstret imorgon så kvittrade fåglarna. Jag såg fram emot en bra dag. När jag kom ut så skvätte sopbilen ner hela mig med vatten. Fail! Men nu har jag torkat så dagen blir nog inte så dum trots allt. Tjing!
I väntan på våren bjuder jag på en bild från midsommar.
Mer lov åt folket
Idag har vi haft sportlov. Eller herr F har sportlov, lilla N och jag vanlig ledig onsdag. Men allt som allt, sportlov. Det firades med sovmorgon (nästan till åtta!) och utflykt till badhus i närbelägen tätort. Sen blev det tupplur på soffan för lilla N och mig medan herr F fogade kakel. Detta har ursäktats med att jag faktiskt är ledig för att vara med lilla N. Herr F råkar bara vara ledig titt som tätt. Nu har jag varit på livekaraoke med lillasyster och hennes körkompisar. Grymt!
Hemväg
Nu sitter herr F och jag på tåget på väg hem till Gbg och lilla N. Helgen har varit fantastisk, men att komma hem är inte illa heller. Idag har vi mest slöat. Ätit brakfrukost, vilat förmiddag och sedan ätit lunch med två gamla folkiskompisar. Tack och hej för denna helgen. Välkommen vardag. Men först - helig söndagskväll!
Snabbmat = räddningen
Den som sagt att det inte är bra med snabbmat kan omöjligt vara småbarnsförälder. Åtminstone inte småbarnsförälder som bestämt sig för att det är en bra ide att göra en räd på Ullared när man ändå åker förbi strax före stängning. Och med en familj som sedan är i stort behov av middag.
In på snabbmatkedkan kommer herr F, lilla N och jag. Hungriga och med detdär desperata i blicken som alltid är resultatet efter att ha gjort stora varuhus med en liten unge på släp. Lilla N var fast besluten om att från sin plats i vagnen först trycka på alla knappar som var möjligt. När det inte var aktuellt längre skulle han ha dippsåserna. Alla. Genast. Killen bakom kassan såg ut att vara härdad och greppade snabbt situationen. Han förslog lämpliga mål till alla familjemedlemmar och delade raskt ut en leksak till huliganen för att inte hela stället skulle ramla ihop innan vi var därifrån. Sedan dyker den riktiga raringen upp. En tjej med sunt förakt för sin arbetsgivare den multinationella kedjan som snabbt fyllde på lilla Ns förråd av onödiga platsleksaker. Vid tredje bilen lyste det ur ögonen på lilla N. När herr F inte kunde hitta sin dippsås (som han 30 sekunder tidigare lagt tillsammans med maten - av någon konstig anledning) gjorde hon det enda vettiga för att då den desperata familjen att gå. Hon slängde fram en till. Och fick oss att framstå helt normala. Inte alls förvirrade.
Tack snabbmatskedjan i Ullared. Ni gjorde vår dag. Och till alla er som skyr Ullared som pesten - det jobbar små änglar där.
Ps. Jag hade bjudit på en bild. Men vilken desperat småbarnsmorsa har egentligen tid med att fota i sådana extrema situationer... Ds
Vardagsrumsdisco
Jag vill att alla dagar ska vara som igår eftermiddag med vardagsrumsdisco och tjut av skratt. Alla är inte det. Men det är härligt att tänka på när det är torsdag morgon och saker inte blir riktigt som man tänkt (blir det någonsin det en torsdag morgon?).
Mer vardagsrumsdisco och tjut av skratt åt folket!
Mitt nya liv
Mitt nya liv består av att jobba deltid. En vanlig onsdag ser därför ut såhär numer.
Lycka!
Vilodagen
Jag läser precis en intressant bok om vila och att vi behöver en dag per vecka där vi vilar och gör saker som laddar oss med energi såsom att träffa vänner, äta god mat och göra roliga saker. Jag tror att det är en sund tanke för att en bra vardag och mående.
Själv måste jag ju säga att söndag är en underskattad dag. Hos oss ser den ofta ut såhär: kyrkan på förmiddagen med tillhörande kyrkkaffe, kanske lunch med kompisar (idag hemma hos M i hennes trevliga lägenhet i Lunden). Nu har vi landat hemma i mysbyxor med ett tusenbitarspussel. Vardagslycka på hög nivå.
Gott nytt år
Nytt år, nya chanser. Men först ska 2013 sammanfattas. Dock inte just nu. Nu kallar plikten och vardagen.
God jul
Julafton har under mina 30 första år firats traditionsenligt hemma och hos släkten. Med mat, mer mat, fika, Kalle, julevangelium, godis, julklappar och på senare år även midnattsmässa.
I år gjorde vi annorlunda eftersom allt ändå är annorlunda. I år följde vi med kusinerna till Tandådalen så julafton firades i backen och sedan en sväng till badhuset innan traditionen tog vid i kusinernas stuga. En väldigt lyckad julafton allt som allt.
Speciellt kul tyckte jag julklappsleken var. Då vaknade stora delar av släkten till liv och vinnarskallarna blev tydliga. Det hela avslutades på spännande sätt när inte bilen kom upp för den lätt lutande backen eftersom det var glashalt på vägarna. Men efter en rejäl insats från kusinmannen, kusinen och farbrodern (alla rätt utrustade i reflexvästar, kändes väldigt professionellt) gled vi hemåt till brasa i kaminen och nattamat. Ha en god juldag!
Födelsedagsmiddag
Igår firade jag min trettioåriga födelsedag för troligtvis sista gången. Den har firats någonstans mellan fem och tio gånger. Såsom en födelsedag bör firas. Jag och bg-flickorna var på Hello Monkey och åt himmelskt god mat. När jag satte mig till bords insåg jag dock att det gått lite snabbt på vägen dit eftersom byxorna var öppna. Men det är sånt som händer. Så nu går jag in i mitt trettioförste år med öppen famn. Bring it!
