Snabbmat = räddningen
Den som sagt att det inte är bra med snabbmat kan omöjligt vara småbarnsförälder. Åtminstone inte småbarnsförälder som bestämt sig för att det är en bra ide att göra en räd på Ullared när man ändå åker förbi strax före stängning. Och med en familj som sedan är i stort behov av middag.
In på snabbmatkedkan kommer herr F, lilla N och jag. Hungriga och med detdär desperata i blicken som alltid är resultatet efter att ha gjort stora varuhus med en liten unge på släp. Lilla N var fast besluten om att från sin plats i vagnen först trycka på alla knappar som var möjligt. När det inte var aktuellt längre skulle han ha dippsåserna. Alla. Genast. Killen bakom kassan såg ut att vara härdad och greppade snabbt situationen. Han förslog lämpliga mål till alla familjemedlemmar och delade raskt ut en leksak till huliganen för att inte hela stället skulle ramla ihop innan vi var därifrån. Sedan dyker den riktiga raringen upp. En tjej med sunt förakt för sin arbetsgivare den multinationella kedjan som snabbt fyllde på lilla Ns förråd av onödiga platsleksaker. Vid tredje bilen lyste det ur ögonen på lilla N. När herr F inte kunde hitta sin dippsås (som han 30 sekunder tidigare lagt tillsammans med maten - av någon konstig anledning) gjorde hon det enda vettiga för att då den desperata familjen att gå. Hon slängde fram en till. Och fick oss att framstå helt normala. Inte alls förvirrade.
Tack snabbmatskedjan i Ullared. Ni gjorde vår dag. Och till alla er som skyr Ullared som pesten - det jobbar små änglar där.
Ps. Jag hade bjudit på en bild. Men vilken desperat småbarnsmorsa har egentligen tid med att fota i sådana extrema situationer... Ds
Kommentarer
Trackback
