denofrivilligahemmafruns.blogg.se

Sanningen om vardagen, livet och lite till!

Att alltid försöka vara steget före vs att egentligen alltid vara steget efter

Två barn. Helt fantastiskt, mem kunde ingen varnat mig för de första veckornas småbarnschock? Okej, jag vet att alla gjort det, men man lyssnar ju inte. Det gäller ju inte mig och så vidare... 

I början var det konstant två barn i framkant och en mamma ungefär ett maraton efter. Tänk dig detta: en mamma (helt valfri mamma) och en bebis som ammade i sovrummet och en tvååring i köket som tömde frysen på glass. Mamman fick använda alla sina övertalningskrafter för att få tvååringen att ställa tillbaka glassen i frysen. Alltså Tom Cruise - släng dig i väggen. Detta är bättre än MI 1! 

Men nu börjar vi äntligen jogga jämsides. Ibland i alla fall. (Och ni som har joggat med mig vet hur viktigt jag tycker det är att springa preciiiis bredvid varandra.) Men jag insåg att jag inte riktigt hunnit med samma saker som jag brukar när förskolepersonalen helt överraskat utbrister; men vilka fina ögonbryn. Har du sminkat dig?! Såatte... Att tillägga är dock att jag var 55 min sen. 

Nu är lilla V drygt fyra månader och jag tror jag börjar få kläm på detta med två barn. (Har hört ryktas att vissa människor har ännu fler barn. Imponerande.) Oavsett är det fantastiskt. Fantastiskt och unset kaotiskt. Men det är ju så jag gillar det bäst! 

Haha! Ja att sminka sig är lixom lika med att bli sen nu för tiden... :)

Du är grym, med och utan smink! N är wild och ljuvlig och underbar och allt på en gång. Vera är fantastisk och ännu inte så vild men ändå redan rätt högljudd. Som en och annan i familjen...

låter underbart kaotiskt :)
Är imponerad av dig!