Så fortsätter vi
Ambitionen var att del två av årskrönikan skulle komma dagen efter del ett. Det misslyckades. Kanske att den inte bllir riktigt perfekt... Vi får väl se. Eftersom jag börjat strukturera året så bra och jag gick igenom tre månader förra gången så blir det tre till nu. Det är i alla fall planen, och vi vet ju att det inte alltid blir som man planerar. Till exempel som att lilla N inte kom en vecka före utsatt datum. Men mer om det i maj.
April
April var sista månaden på jobbet för mig. Jag kanske hade den perfekta utfasningen inför föräldraledighet/hemamfruliv. Jag vet att jag nu använt ordet perfekt i två rubriker och säkert minst lika många inlägg. Jag tror det kommer bli fler. Det är ett bra ord. Hur som helst. Min kollega som skulle ta över min tjänst kom redan i början av april så efter att ha lämnat över till henne fick jag vara kontorsråtta och göra sådan som behövdes göras. Inte så dumt alls när man var stor som ett hus och mest sugen på att gå hem.
Påsk spenderades i sommarstugan. I vår fantasi skulle solen skina och vi skulle kunna sitta på söder och dricka kaffe. Vi hade till och med hyrt en badtunna. Det var nollgradigt. Men vi badade! Och firade min födelsedag med ett gäng sköningar som tagit sig ner till Espevik. Eller Skeatången som det kanske heter egentligen...
Månaden avslutades med att gå hem och sedan fira makens 30-årsdag. Det var stort! Jag var också stor. När det var slut planerade vi att få lilla N.
Maj
Nästan hela maj gick utan att lilla N ville komma fram. Jag blev större och större och mina fötter såg på allvar ut som Shreks, förutom att de inte var gröna. Mitt pigment gick banans och var jag brunare än jag någonsin varit. Eftersom jag lyckats pricka in min ledighet då jag skulle vila upp mig och bara ligga på soffan med att man bilade betong och fräste fogar på vår fasad så fick jag hålla mig ute ur lägenheten stora delar av dagarna. Dagarna spenderades på klipporna med en kompis som också gick och väntade på sin lilla, hemma hos andra daglediga och en del på biblioteket. Sedan gjorde herr F och jag en massa andra trevliga saker också, men framför allt så väntade vi. Men 27 maj så bestämde sig lilla N för att det var dags att förära oss med sin närvaro. Vilken grej. Jag tänker dock inte berätta om min förlossning här och nu, utan vi nöjer oss med att säga att lilla N på allvar är det bästa som hänt herr F och mig.
Det hade väl varit ett bra avslut för inlägget. Men icke - jag känner att jag måste avverka några fler månader. Annars blir jag ju aldrig klar och nu har jag tröttnat på årskrönikan. Så, resten av året kommer kanske i lite mindre format. Det viktigaste har ju faktiskt redan hänt...
Juni
Juni var återhämtningens tid. Jag gick så långsamt i början att andra som inte hade ett stort sår i magen på allvar inte kunde hålla mitt tempo. Och ni som gått med mig tidigare vet att tempot snarare brukar väga över åt andra hållet. Men inte nu. Innan lilla N kom hade vi fått rådet att ta det lite lugnt i början. Det var ett bra råd. Men vi lydde det inte. Man ville ju bara visa upp honom för hela världen och berätta om detta fantastiska som hänt (alltså inte förlossningen, utan den nya människan). Vi var dock hemma en del, träffade vänner, visade upp skatten, blev bjudna på mat och fika och satt sjukt mycket i soffan och tittade på lilla N.
Juni var återhämtningens tid. Jag gick så långsamt i början att andra som inte hade ett stort sår i magen på allvar inte kunde hålla mitt tempo. Och ni som gått med mig tidigare vet att tempot snarare brukar väga över åt andra hållet. Men inte nu. Innan lilla N kom hade vi fått rådet att ta det lite lugnt i början. Det var ett bra råd. Men vi lydde det inte. Man ville ju bara visa upp honom för hela världen och berätta om detta fantastiska som hänt (alltså inte förlossningen, utan den nya människan). Vi var dock hemma en del, träffade vänner, visade upp skatten, blev bjudna på mat och fika och satt sjukt mycket i soffan och tittade på lilla N.
Men vi lyckades också ta en tur till stugan på västkusten, besöka amningsmottagningen ett gäng gånger, fira midsommar med min släkt, få urinvägsinfektion, vara i herr Fs familjs stuga och gå på bröllop. Inte illa ändå!
Juli
Vi började juli med att leva husvagnsliv på Öland med familjen M. En given succé! Vi occuperade ett något större område på campingen är tilldelat och hade det allmänt gött med projektor i förtältet och kokkaffe i mängder.
Under graviditeten hade jag tappat smaken för kaffe, så nu tog jag igen det med råge. Sedan övergick vi till lite ströutflykter på hemmaplan och en rejäl till till stugan i Espevik. Där firades även lillasysters födelsedag. Nu har jag ju nämnt både min och min systers födelsedag (och herr Fs) så jag tänkte bara informera om att lillebror fyller i januari. Så han inte särbehandlas. Hur som helst. Lilla N fick åka båt för första gången och hans soltält och min fleeceväst följde med överallt. Glädje!
Det var det för idag. Ses imorgon. Kanske...
Kommentarer
Trackback
