Hej småbarnsfamiljsvardag
Om du inte vill läsa mitt gnäll om småbarnsfamiljsvardag så är det läge att sluta nu. Nästa inlägg kommer handla om något annat, så välkommen åter. Jag har full förståelse. Skulle inte vilja läsa det själv. Men nu är det min blogg och det är vad som är på mitt sinne.
Kära dagbok.
Är du kvar? Pass på! Alltså att ha ett barn som är glad, nöjd och allmänt rar är oförskämt bra. Och ja, jag vet att vi är bortskämda. Men hej separationsångest och något som gör att han inte vill somna samt vaknar och är otröstlig. Vad hände? Tänder (mamma tandläkare säger att det är en myt, alltså inte tänder i sig, men att det skulle orsaka problem), mardrömmar, separationsångest? Snälla, bara ge mig ett svar. Sjukt frustrerande. Och den lilla stackaren. Man vill ju bara göra det bra. Men som en klok vän säger: "Allt är faser". Hoppas bara att just denna period är kort. Det var detta om detta. Du har vart duktig som läst hela vägen hit. Ska inte pröva min lycka. I övrigt så fikar jag med vänner, målar klart byrån till lilla Ns rum (som han nog inte tänker flytta in i just nu) och har det allmänt fint.
Det kan verkligen vara galaet frustrerande när man inte förstår vad som helt plötsligt hände med killen som sov så bra... Levi har för övrigt fått 40 graders feber och mått helt kass de sista gångerna han fått tänder. Så även om det inte är tandsprickningen i sig så verkar det kunna vara rätt jobbigt att gå igenom.
Hoppas det går över fort!
Som var sitt allra festligaste och mysigaste och snällaste jag kunde inte råda bot på gråten mer än när hon tog fram en padda som lilla N kunde leka med. Teknik intresserar och kanske också göra tt han känner sig trygg för teknik är välbekant från hemmet? Ja det lät väl psykologiskt upplyst o så? Det positiva men också lite jobbiga är att han är så fruktulöst sööööt när han gallskriker. Så det är svårt att inte le.
