denofrivilligahemmafruns.blogg.se

Idag har vi varit och hälsat på herr och fru Bäfver och deras underbara lilla skatt. Sju veckor ung. Kan tyvärr inte bjuda på några bilder då jag totalt misslyckades med att fotografera underverket. Hade fullt upp med att hålla ordning på nacken och snufsa i håret. Lilla N blev plötsligt stora N. Och inte undra på det. Han fyller ju ett idag. Han gick omkring. Frivilligt. Hans föräldrar har dock inte köpt någon present än. Dålig stil!

En annan sorts lycka är när man får finaste bedömningen av en ungdom på jobbet. Då är det värt det. Alla gånger. Nu tar jag nog en tupplur och begrundar ovanstående med ett leende på läpparna.

För övrigt har inte presenten något med dagen att göra. Men den har med gårdagen att göra och den var fin. Så är det.

...innebär fantastiska skratt, halsbandsprovning med halsband som täcker halva kroppen, vakna nätter (inte lika festligt som förr och när man ska till jobbet dagen efter), lugna andetag mot kinden runt sju och tusen och åter tusen andra fina och ibland lite jobbiga saker.

Livet som förvärvsarbetande innebär tidiga mognar, långa möten, mat i plastlåda, utmaningar, misslyckanden, lyckanden, skratt och gråt. Ibland känner jag mig som den ofrivilliga förvärvsarbetaren. Ibland inte.

Igår kom finfina vännen S med tårta och present. Hon hade släpat runt en tårtbotten, grädde och annat viktigt på vagnen på en massa saker innan den slutligen hamnade på mitt köksbord. Lycka! Vilken glädje att få ha människor i sitt liv som inte bara lyssnar, pratar, skrattar och gråter med en, utan även kommer med finfin kost för tröstätandet. Inte att förakta.

Fattar inte hur fort dagarna går nu. Blogginläggen haglar inte in direkt, men jag skyller också lite på tekniken. Känns alltid skönt att lägga ansvaret utanför sig själv. Sanning.

Helgen gick i lugnt tempo med lilla N som var sjuk var 48 timme. På minuten. Stackars liten. En sväng till Vårgårda, grill i Fiskebäck, årets första bad för herr F, mycket god mat och som avslutning en toppenföreläsning om Vi-känsla. Mer kollektivt tänkande åt folket!

Här kommer en variant av dagens. Utan huvud. Jag har hjälmfrisyr... Plus att jag inte lyckades få till en bild på hela mig. Observera den fina kontorsstolen, papperskorgen och kommunalgolvet. Vardag!

En inte helt kry liten kille. Men fin i håret!

Nu är köket äntligen klart. Eventuella tidigare planer på mer arbete där är (troligtvis) bortglömda. Ett golv, socklar och lister senare så ser det ut såhär. Eller ja, herr F har städat också.

Fredagsmys blir väl aldrig så aktuellt som när man jobbar och har barn. Hemmakväll känns ganska givet (i alla fall med en kräksjuk unge) och det lilla extra är så galet förtjänt. Första hela veckan har förflutit. Inte utan katastrof, men dock förflutit. Och en liten katastrof mitt i veckan gör väl oss ändå bara alerta va? Njuter nu av kvällssol på balkongen. Eller rättare sagt: njuter av vetskapen att vi har kvällssol. Själv sitter jag inne. Ha en fin kväll!