denofrivilligahemmafruns.blogg.se

Fyra dagars helg borde vara var man och kvinnas rättighet. Hej livskvalitet. Någon gång i livet ska jag jobba deltid. Känns som ett bra sätt att leva på. I torsdags lämnade vi en snorig lilla N till sin mormor och mötte upp med kära vänner på Steunungsbaden. Spa, god mat, quiz på Harrys, fint rum, frukostbuffé och en nostalgitripp till Stenungsögården. Sedan var vi redo för verkligheten igen. Tyvärr slog den till lite väl snabbt då vårt fredagsmys var med ett gäng andra föräldrar och barn på barnakuten. Ingen fara på taket. Lilla N fick hjälp med andningen som krånglade på grund av en elak förkylning. Men vilket fantastiskt sjukvårdssystem vi ändå har.

Nu är det picknick i Botaniska och ikväll blir det träff med lillasyster och svärbror efter hennes forskarresa till Kroatien. Hm... Undra om jag valt fel inriktning. Än så länge har jag i alla fall inte blivit erbjuden så många utlandsresor. Men med risk för att låta som en lycklig bloggerska måste jag ändå säga att jag är galet nöjd med mitt liv. Tjing!

Måndag på jobbet. Inte helt hundra, men tiden gick fort i alla fall. Sedan sånglektion med grymmaste sångläraren följt av glass vid havet med fina familjen M. Bra måndag må jag säga. Nu stupar vi i sängs.

När vi vaknade idag (vid sex...) sken solen och vi var alla laddade för äventyr. Eller, några av oss var laddade för äventyr medan några av oss behövde lite mer sömn och ett par koppar kaffe för att just den känslan skulle infinna sig. Planen var att cykla till Borensberg och äta glass. 8:17 påbörjades förberedelserna. Efter ett möte med ytterligare en orm, ett barn som ramlade och två till som grät samt allmän kalabalik så var vi alla redo att bege och strax efter tio. Alltså, de östgötska slätterna är fantastiskt vackra, men fy bubblan vad det blåser. Det kändes som att det stod still trots att man trampade som en galning. Vägen var mycket längre än vi tänkt oss och vi kände oss som järnkvinnor när vi väl kom fram. Jag drog i alla fall vinstlotten med snabbaste cykeln. Men jag känner mina ben. En glass i solen, nakna fötter i gräset och ytterligare kaffe - sedan var lyckan gjord. Hemvägen gick som en dans. Heja medvind! Nu sitter jag i en bil med tre slocknade stjärnor och en pigg cyklist som chaufför. Kvinnor kan!

Fattar inte hur fort dagarna går nu. Blogginläggen haglar inte in direkt, men jag skyller också lite på tekniken. Känns alltid skönt att lägga ansvaret utanför sig själv. Sanning.

Helgen gick i lugnt tempo med lilla N som var sjuk var 48 timme. På minuten. Stackars liten. En sväng till Vårgårda, grill i Fiskebäck, årets första bad för herr F, mycket god mat och som avslutning en toppenföreläsning om Vi-känsla. Mer kollektivt tänkande åt folket!

Här kommer en variant av dagens. Utan huvud. Jag har hjälmfrisyr... Plus att jag inte lyckades få till en bild på hela mig. Observera den fina kontorsstolen, papperskorgen och kommunalgolvet. Vardag!

En inte helt kry liten kille. Men fin i håret!

Ja, det är GeKås i Ullared jag pratar om! Skulle bara köpa lite... Har väl aldrig hänt. I alla fall inte sedan jag började tjäna egna pengar. Rekordet i att handla lite är nog 600 kr och det var då sannerligen inte idag. Är så trött så gårdagens löprunda känns som en lätt promenad i jämförelse. Men jag har i alla fall hottat upp min mobil som ni ser. Och köpt 110 Yes powerdrops. Sjukt ekonomiskt. Och tråkigt. Nu blir det soffläge i nyköpta mysbyxor. Det enda som saknas är att vi bodde i husvagn på GeKås camping så vore vi kompletta.