Att undfly kräket
Såhär lyckade (!) och fina var vi på julaftonsmiddagen. Vi var glada, hade roligt och var allmänt bra. Sen kom kräket. Kräket som i att jag nog ätit något dåligt. Jag förstår att ni inte vill läsa detta, men här kommer det. Att bli sjuk på annan plats än hemma är i sanning inte kul. Att stå på alla fyra över svärmors skurhink på den lavendellila heltäcknigsmattan och hulka julmat är rent bedrövligt. Japp, too much information där. Men det är ju min blogg. Som tur var gick det över på några timmar och på juldagen var jag på gång igen. (Förutom när herr F bestämde sig för att ta en så kallad genväg över Dalsjöfors...) Sen att halva familjen blev magsjuka vid nästa firande. Herr F och jag har därför spenderat eftermiddagen illamående av inbillningssjuka. Vi åt till och med blåbärsaoppa för att riktgt leva oss in i de sjukas situation. Jag riktigt såg framför mig hur vi skulle ligga klubbade alla tre och ingen skulle orka ta hand om lilla N utan han hade fått dra runt hela dagen i sin mycket praktiska (för föräldrar) och pedagogiska, men ack så fula, gåstol. Men nu när inkunbationstiden är över mår vi tipptopp igen. Vi firade det med juleskum och toblerone. Nu: åter igen något sockerhöga, men friska och nöjda, tar vi natt.
Stackare! Magsjuka borde förbjudas!
