denofrivilligahemmafruns.blogg.se

När jag växte upp fanns den allvetande farmodern i mitt liv. Hon var född 1913 och därmed gammal som gatan. Farmor hade ett gäng äldre barnbarn när jag, min syster och bror kom in i bilden så hon hade redan varit barnvakt och bakat bullar, så någon klassisk bullfarmor för oss var hon inte direkt. Nej, hon var mer den allsvetande, bestämda dam som gav raka sjutton i vad delar av omvärlden tyckte. Barn skulle lyda. Och ta mat sist. Och syster och jag skulle diska. Sedan skulle vi ha håret bakom öronen (för det tycker pojkarna om), ha ett skärp runt midjan (som en naturlig korsett) och helst av allt skulle vi ha matchande kläder i marint tema. Farmor älskade Sven-Bertil Taube och tyckte att hans kravatt var fantastisk. Hon tyckte att vår far borde ta efter honom. Far skulle han inte ha bredrandiga röjor (för då såg han tjock ut), men långrandiga. Och om han inte hade råd att köpa en ny långrandig tröja så kunde hon gå med honom till herrekiperingen i Borås och köpa ett matchande jumperset. Farmor var den mest generösa och snåla tant samtidigt. Vi fick inte låna telefonen i sommarstugan i mer än fem minuter och inte heller ringa henne på mobilen, för då blev det för dyrt för oss. Men ibland på sommaren så kunde hon ta fram sin svarta handledsväska och ge oss pengar till glass som vi kunde cykla bort och köpa i den sommaröppna affären. Jag vet också att hon hjälpte våra föräldrar med både det ena och andra ekonomiskt. Farmor hade peruk och var otroligt mån om sitt yttre. Hennes väninnor var 20 år yngre för de i hennes ålder var antingen för gaggiga eller döda. Hon hade en röd, pigg liten bil och hon bromsade aldrig eftersom hon anpassade sin åkning hela vägen. Hon knackade en i axeln om man körde för fort, var på väg att bannlysa mig från släkten när jag lärt känna en kille på stan, men hon var också den enda som stöttade min kusin när hon gjort slut med svärmorsprinsen. 

 

Jag hoppas att jag får bli lite som den allvetande farmodern när jag blir gammal. Jag vill också ge blanka skjutton i vad andra tycker, i marinblå kavaj med guldknappar och knacka i axeln om folk gör fel. Framför allt vill jag stötta dem som ingen annan vill stötta.