denofrivilligahemmafruns.blogg.se

Jämställdhet vs bekvämlighet är inte en juste match när man hatar datorer. Nu inför uppstartandet av blogg så ordnade jag en blogg själv och var nöjd med mig själv då det utan tvekan är herr F som är specialist på datorer och sådant trams. Men den blev så hejdidulande ful... Så ful att jag inte ens ville berätta för någon att den fanns för jag kunde inte stå för den. Så vad gör man. Håller sin blogg hemlig för tid och evighet? Lär sig koda? Eller ber herr F om hjälp? Det självklara och jämställda valet skulle vara att lära sig koda. Men icke. Det blev det senare. Så nu i två timmar har jag suttit här brediv herr F och spelat Hay Day (där jag leker bonde) och hejjat på när han fixat min blogg. Och egentligen är det inte så konstigt att ta hjälp av varandra. Men det känns ju bara så typiskt att det var i just ett så stereotypt ämne. Jag skall dock för evigt ljuga för lila N och säga att jag kodade min egen blogg. Lögner kan väl omöjligt skada när de är i ett så gott syfte. Plus att det kommer vara bra för mitt självförtroende att han tror det! Eller kanske inte. Hans generation kommer väl kunna koda i sömnen. De kommer vara för oss åttiotalister vad vi åttiotalister är för femtiotalisterna. Typ att vi kan sätta på datorn utan att gå en kurs, skriva fler än tio tecken i minuten samt använda USB-minnen. Det du lilla N!

 

Ps. Tack till herr F för den fina bloggen! (Ja, jag kan säga det till honom, han är en meter bort, men han förtjänar ett erkännande tror jag bestämt) Ds.