God morgon!
Eller är det en god morgon? Har inte riktigt bestämt mig än. Lilla N har rullat runt i sängen och låtit hela natten för att försöka lura sin förkylning. Jag är trött. Hurtiga herr F tränar. Jag vill ha kaffe. Helst för fem minuter sen. Men nu hör jag i alla fall en nyckel i dörren. Förutsätter att det är herr F som är hemma för att göra kaffe. Yiha!
Jag har ju nämnt någon gång tidigare att jag faktiskt inte bara fikar, utan tränar också. I måndags var jag på gymmet med lillasyster och hennes partner in crime. De chockstartade hela skiten med att sitta i jägarställning så länge man orkade. Låt mig säga att jag inte kan sätta mig mer idag utan att hålla mig i. Men hur som helst. Igår kände jag att jag skulle bättra på träningsintensiteten och springa en runda. Beach och solsemestern närmar sig med stormsteg. Ja, jag är medveten om att jag inte kommer kunna toppa beachformen så mycket på två veckor, men mentalt känns det bra. Det visade sig dock att springa med träningsvärk var en dålig idé. Vem kunde ana? Jag förbannade alla nedförsbackar och flämtade i alla uppförsbackar. Lösande (herr F förstår inte vad det menar, därför en förtydling - lunkade/drog fötterna efter mig) -som värsta gamla tanten. Så mycket för att toppa formen... Men jag fick i alla fall en semla när jag kom hem. Idag tror jag att jag hoppar träningen och går direkt på fikat. Kan nog skyllda beachformen på lilla N ytterligare ett år!
