Utflyktsdag
När vi vaknade idag (vid sex...) sken solen och vi var alla laddade för äventyr. Eller, några av oss var laddade för äventyr medan några av oss behövde lite mer sömn och ett par koppar kaffe för att just den känslan skulle infinna sig. Planen var att cykla till Borensberg och äta glass. 8:17 påbörjades förberedelserna. Efter ett möte med ytterligare en orm, ett barn som ramlade och två till som grät samt allmän kalabalik så var vi alla redo att bege och strax efter tio. Alltså, de östgötska slätterna är fantastiskt vackra, men fy bubblan vad det blåser. Det kändes som att det stod still trots att man trampade som en galning. Vägen var mycket längre än vi tänkt oss och vi kände oss som järnkvinnor när vi väl kom fram. Jag drog i alla fall vinstlotten med snabbaste cykeln. Men jag känner mina ben. En glass i solen, nakna fötter i gräset och ytterligare kaffe - sedan var lyckan gjord. Hemvägen gick som en dans. Heja medvind! Nu sitter jag i en bil med tre slocknade stjärnor och en pigg cyklist som chaufför. Kvinnor kan!
Och mor berättade om era oerhört käcka ramsor ni drog med andra cyklister. Jag är imponerad av både käckhet och handlingskraftighet. Puss
